 
 |
 |
Det
sociala livet
Text och bild från Finspångsboken
Familjen,
bostäder, skolor
Det ingick så att säga i det rådande systemet att bruksherr-skapets
och bruksfolkets standard var högst olika.
Äldre tiders bostadsbestånd vid bruket var av låg standard. 1700-talets
bruksgata innebar ett stort steg framåt. Ett rum och kök eller ett
rum och med kokmöjlighet vad det vanliga. Familjerna var stora.
Trångboddhet var regel. Ved och vatten måste bäras in. Slaskvatten,
matavfall, och sopor fick bäras ut. Till lägenheterna fanns uthus
med torrdass, vedsköve, visthusbod och del i jordkällare. Till lägenheterna
hörde också tillgång till brygghus för brygd och tvätt. I sluttningen
väster om Bruksgatans uthuslänga fanns i början av 1900-talet svinhus
så att familjerna kunde ha en hushållsgris.
Det var vanligt att familjerna på hösten sökte sörja för sitt vinterbehov
av rotfrukter och bär. Man odlade potatis, kålrötter m.m och plockade
skogsbär.
Under senare hälften av 1800-talet byggdes fler arbetarbostäder
med samma standard. Först i samband med att Metallverken byggde
Trådslingan norr om Bönnern och Stal byggde Östermalm blev lägenheterna
försedda med kallvatten och avlopp men fortfarande hade man torrdass
på gården eller källaren.
Skolor
Redan Louis De Geer d ä hade ivrat för läskunnighet och skolmästare
fanns bland de första vallonerna. Bruksskolan i Finspång fick med
tiden ett gott anseende i hela landet. När Hospitalet (Spettar´n)
uppfördes i mitten av 1700-talet inrymdes även bruksskolan i detta
hus samt bostad för skolmästaren. I en katalog från 1784 finns 31
elever uppräknade med en John Klingberg som föreståndare. En skolrapport
från 1830 omtalar att bruksskolan antas ha fått fastare former under
Karl XI:s regeringstid samt att dittills 2000 elever fått undervisning
där.
Brukspatron Carl Ekman verkade för den nya folkskolans införande.
En av de mer kända lärarna under 1800-talet av Anders Berg, verksam
i Finspång 1851-1881. Det berättas följande episod om dennes anställande
som föreståndare. Man visste inte vem man skulle erbjuda tjänsten
och bad greve T. Rudenschöld om råd. Denne rekommenderade då Anders
Berg. Om förhandlingarna yttrade sig Ekman på följande sätt: "Det
måste vara en märklig man som vill ha så hög lön".
Under familjen Bergs tid i Finspång hade senare så namnkunniga sönerna
till Anders Berg, Fridtjuv och Hjalmar, hunnit vara både elever
och lärare vid bruksskolan. Fridtjuv var även föreståndare där 1878-81.
Så småningom blev han ecklesiastikminister och broder Hjalmar undervisningsråd.
Med anledning av sin silverbröllopsdag donerade makarna Ekman en
skolbyggnad till Risinge församling - Ekmanska skolan. Det togs
i bruk 1875. Donationen omfattade även 2500 kronor årligen till
skolans behöriga drift. Efter familjen Bergs avflyttning till Stockholm
år 1881 blev Erik Bergsten föreståndare för bruksskolan. Han efterträddes
av sin son Abel. År 1914 kom Alfred Lagerström till Finspång som
den siste i raden av bruksskolans föreståndare. Han startade 1916
folkskolans högre avdelning. Högre folkskolan ombildades till kommunal
mellanskola år 1931 med Lagerström som rektor. Ekmanska skolan kompletterades
med två flyglar samma år och i dessa hade mellanskolan tillgång
till lokaler. Även de samtidigt startade s k inbyggda verkstadsskolorna
kunde bedriva teoriundervisning där.
Tillströmningen av elever till mellanskolan/realskolan ökade och
år 1945 var dess nya lokaler i kvarteret Hammaren färdiga att tas
i bruk d v s i nuvarande Högalidskolan.
Under Finspångs expansionsperiod under 1950- och 60-talen, som sammanföll
med den s k utbildningsexplosionen i landet infördes den nioåriga
grundskolan. Yrkesskolan utvecklades och Finspång fick till slut
eget gymnasium år 1959. Expansionen medförde att nya skollokaler
krävdes. Storängsskolan byggdes 1956. Så kom Högklintskolan, Svälthagsskolan,
Viggestorpsskolan, Nyhemsskolan och Bergska skolan. Även under 1970-talet
tillkom nya skolor såsom Hårstorpsskolan och allra sist i raden
Grosvadsskolan.
|
|
|
|
