Skedevi kyrka
Författare okänd
Bild: Projektet





När Skedevi fick sin första kyrka går nu icke med bestämdhet fastställa. Senast under 1200-talet bör dock en kyrka ha funnits i socknen. Troligen var den första sockenkyrkan en anspråkslös byggnad av trä, som senare under medeltiden ersattes med den stenkyrka, som till största delen bevarats i den nuvarande kyrkan.

Den medeltida stenkyrkan bestod av kor och långhus av samma bredd. Vid korets nordsida fanns en sakristia, utanför långhusets sydportal ett vapenhus. Inga mera karaktäristiska arkitekturdetaljer har emellertid bevarats till våra dagar, varför en mera exakt datering icke kan ges. Av några notiser från 1600-talet kan vi draga den slutsatsen att kyrkan aldrig varit välvd utan försedd med ett plant innertak av trä, understött av två rader pelare, också de av trä. Kyrkans skyddspatroner under medeltiden synes ha varit Johannes döparen och St. Lars.

Enligt bl.a. Broocam skall den medeltida kyrkan år 1688 ha försetts med ett nytt kor. Det vill dock synas som om han tagit miste på årtalet, då koret finns återgivet redan på en teckning som kan daterats till 1670- talet. Vid uppförandet av det nya koret, som var tresidigt avslutat i öster, revs den gamla östväggen, medan kyrkan i övrigt tycks ha bevarats i stort sett orörd. År 1701 tillkom ett nytt innertak av trä som dekorerades av målaren Måns Grijs från Norrköping. F.ö. nöjde man sig under större delen av 1700-talet med att reparera och underhålla kyrkan och att modernisera inredningen och anpassa den efter den ökande folkmängden. Man byggde således läktare längs långhusets nord- och sydväggar och förenade slutligen dessa med en läktare i väster. Fönstren förstorades - en del nyupptogs - men i allt väsentligt stod kyrkan kvar i oförändrat skick ända intill 1770-talet. Då beslutade man sig för att riva den gamla klockstapeln på kyrkogården och istället bygga ett torn vid kyrkans västgavel. Tornbygget, som leddes av muraren Måns Månsson och byggmästaren Petter Andersson, bägge från Linköping, påbörjades år 1775 och slutfördes två år senare med en högtidlig invigningen 30 november 1777 genom prosten Daniel Andersson från Risinge. 1770- talets torn har bevarats helt oförändrat till våra dagar.

Den fortsatta befolkningsökningen framtvingade slutligen en kraftig utvidgning av kyrkan, som ägde rum på så sätt att 1600-talskoret revs och ett tvärskepp med anslutande kor uppfördes. Ritningarna till bygget, upprättade av arkitekten
O. Tempelman, fastställdes 1803 och strax därefter påbörjades arbetena. De leddes av länsmurmästaren i Nyköping Anders Sundström och slutfördes år 1807. I samband med tvärskeppsbygget förändrades också den gamla kyrkan och gavs sin nuvarande, strikt nyantika utformning, som knappast låter oss ana att såväl långhuset som sakristians bottenvåning tillkommit under medeltiden.



Korbyggets arkitekt- O. Tempelman- hör till de mera intressanta av den gustavianska tidens arkitekter. I Skedevi har han skapat ett ganska ovanligt kyrkorum genom att ge det stora tvärskeppet halvrund avslutning i såväl söder som norr ( i exteriören är dock avslutningen tresidig) och att bygga ett absidformat, kolonn flankerat kor i öster. Över korsmitten reser sig en kupol med lanternin. Kyrkorummets strama, nyklassiska stil skulle ytterligare betonats om arkitektens förslag helt och hållet följts. Av ekonomiska skäl föredrog man dock att förenkla förslaget och bibehöll således en stor del av den gamla kyrkans inredning- bl.a. altaruppsatsen och predikstolen- och anpassade denna nödtorftigt till kyrkans nya stil. 1900- talets restaureringar har i huvudsak icke heller de strävat efter att betona kyrkorummets stil utan istället sökt framhäva de äldre inventarierna och anpassat bl.a. färgsättningen efter dessa. Särskilt gäller detta den restaurering som ägde rum år 1915 efter förslag av arkitekten E. Bernard. Vissa kompletterande arbeten utfördes åren 1923 och 1926 och bekostades till stor del av konsul Hj. Wicander. Kyrkans senaste restaurering slutfördes år 1959 efter förslag av arkitekten Kurt von Scmalensee. Särskilt väsentligt för kyrkans utseende var härvid den restaurering av korpartiet som ägde rum, och som bl.a. innebar att den ursprungliga bemålningen på altarpartiets kolonner framtogs.


Gravkapellet vid Skedevi kyrka.

Inredning och inventarier

Altaruppsatsen är övertagen från den gamla kyrkan, dit den skänktes år 1716 av fru Brita Ulfsparre på Tisenhult till minne av hennes två år tidigare avlidne man, kapten Åke Uggla. Uppsatsens mittparti upptages av en framställning av den korsfäste Kristus mellan Maria och Johannes. Som profitörer står evangelisten Johannes (t.v.) och Lukas till (t.h.). I uppsatsens övre del finns en relief föreställande Kristi uppståndelse. I samband med uppsättandet i det nuvarande koret målades uppsatsen i sin helhet i vitt. De nuvarande färgerna- de ursprungliga- framtogs år 1915.

Fr.o.m. år 1844 till år 1915 utgjordes kyrkans altarprydnad av den stora oljemålning, föreställande Nattvarden, som nu har sin plats i norra korsarmen. Den skänktes till kyrkan av Eric Ericsson i Ruda och är målad av G. A. Engman, en tid betjänt på Claestorp.

En rest av medeltidskyrkans altarprydnad har också bevarats, nämligen Kristus och ytterligare en figur från en stor, skulpterad scen som föreställt korsnedtagningen, och som torde utgjort mittpartiet i högaltarets altarskåp. Av beskrivningar från 1700- talet vet vi att i skåpet också funnits bilder av kyrkans skyddspatroner Johannes döparen och St. Lars. De bevarade skulpturfragmenten visar att skåpet tillverkats under 1400- talets senare del. Ett annat minne från medeltidskyrkan är det krucifix som nu hänger i södra korsarmen och som kan dateras till 1300- talet

Predikstolen är skänkt år 1681 av fröken Magdalena Bonde på Tölingsnäs, men har utvidgats och förändrats i samband med överflyttandet till den ombyggda kyrkan. Liksom altaruppsatsen blev den vitmålad i samband med överflyttandet. De ursprungliga färgerna frilades och restaurerades år 1926.

Kyrkans orgelfasad kvarstår någorlunda orörd från den orgel om 15 stämmor, fördelade på manual, öververk och pedal, byggd av P. Strand i Västra Vingåker, som togs i bruk 1812.Verket har ombyggts flera gånger, bl. a 1915 och 1924. Ett helt nytt verk byggdes in 1975 av O. Hammarberg, Göteborg. Den båge i fasadens mitt där spelbordet ursprungligen hade sin plats insattes år 1928 en oljemålning av H. Ekegård. Kyrkans äldsta orgel var ett litet s. k positiv, levererat av J. Agerwall från Söderköping (han fick sin slutbetalning år 1708). Det ersattes år 1755 av en större orgel, av vilken återstår några obetydliga fragment av fasaden (förvarade i tornet). En kororgel skänktes 1978 av Max Krüll, Stockholm. Dopfunten- av mässing med driven, punsad och ciselerad dekor- är i likhet med tillhörande dopskålen skänkt år 1701 av generalmajoren G. Ulfsparre och hans andra fru, grevinnan Margareta Leijonhufvud.

Kyrkans nuvarande bänkinredning har tillkommit år 1876. Vid restaureringarna under detta århundrade har den delvis ombyggts och vid flera tillfällen ommålats. - De två nummertavlorna på ömse sidor om koret är gåvor från år 1842.

Av tre ljuskronor av mässing, som använts också i den gamla kyrkan, är den äldsta skänkt i testamente efter Svante Uggla på Tisenhult, död 1676. Bland ljusstakarna kan nämnas en av mässing för fyra ljus, skänkt 1666, samt ett par tennljusstakar, stämplade av Samuel Pettersson Hult i Norrköping omkring år 1700. En ljusbåge, av hästskor från Hävla bruk, Skänktes 1983 av Alvar och Arne Gustavsson Bertil Wiberg.

Det märkligaste föremålet i kyrkans silverskatt är en oblatask av elfenben och silver. Själva behållaren- av elfenben- är ett franskt, sannolikt ett parisiskt arbete från 1300-talets förra del, med reliefer framställande scener ur passionshistorien. Infattningen och locket- av förgyllt silver- har tillkommit vid 1500- talets mitt. Asken skänktes till Skedevi kyrka nyårsafton 1738 av Beata Margareta Uggla, änka efter kapten C. G. Ulfsparre. Kyrkans kalk med tillhörande paten är stämplad av Norrköpingsguldsmeden Henrik Nourin år 1743 och skänkt till kyrkan av Beata Uggla. Nourin har också samma år tillverkat en vinkanna och ett sockenbudstyg samt år 1751 en ståtlig brudkrona. En oblatask med rik driven och punsad dekor är tillverkad av Mikael Pohl d.ä. (verksam i Stockholm 1655-1699). Två vinkannor av slipat glas är tillverkade vid Rejmyre glasbruk på 1820- talet och vittnar gott om den höga konstnärliga och tekniska kvalitet som redan från början kännetecknade detta glasbruks produkter. En bricka av svartlackerad plåt med ornament i guld anskaffades år 1829 för att ställa glaskannorna på.

Kyrkan äger ett stort antal äldre textilier av framträdande värde. Bland mässhakarna märks en av gult småmönstrat siden med två donatorsvapen (Ulfsparre och Tott) som visar att den måste ha skänkts senast omkring år 1619. En mässhake, av blå sammet med blommönster i guld, är, liksom en kudde av samma material och ett nu förkommet antependium, skänkt nyårsafton 1738 av Beata Margareta Ulfsparre, f. Uggla. Dessa textilier liksom en altarduk (ursprungligen en s.k. fasteduk) från 1600- talet (nu förvarad i Statens historiska museum) och ytterligare några föremål förvarades ursprungligen i en samtidigt skänkt kista. Kistan är inuti klädd med kopparstick och handskrifter från 1600- och 1700- talen. Märkligast bland kyrkans antependier är det som skänktes under 1690- talets senare del av översten G.Ulfsparre och hans första fru Lena (Elin) Ulfsparre, och vars mittparti upptages av två Ulfsparrevapen. Antependiet är sammansatt av flera sorters tyg, bl.a. ett ursprungligen rött siden med silke och metalltrådsbroderier från tidigt 1600-tal. Ett annat antependium av grönt, blommönstrat siden är skänkt 1698 av fröken Catharina Uggla och pryds bl.a. av hennes initialer. Märkligt är ett kors av småmönstrat 1600- talssiden med en broderad framställning av Korsfästelsen från 1600- talets förra hälft. Bland övriga textilier kan dessutom nämnas en brudpäll av randigt halvsiden och ett brudstolskläde av tyg, båda från 1700- talet. Bland nyare textilier märks en grön mässhake, skänkt av kyrkliga syföreningen.

Ett stort antal begravningsvapen pryder kyrkans väggar. Före 1800- talets tillbyggnad var de placerade i den gamla kyrkans kor, där också gravvalven hade sin plats. Det äldsta begravningsvapnet är uppsatt till minne av Svante Uggla på Tisenhult, död 1776. Till detta vapen hör sexton stycken mindre vapen, s.k. anvapen, som nu är spridda på olika ställen i kyrkan. Ett ståtligt men illa faret vapen över Svante Ugglas son, kapten Åke Uggla, död på Tisenhult 1714, förvaras f.n. i tornet. Av de sex vapen över medlemmar av familjen Ufsparre på Johannislund som en gång funnits hänger i kyrkan fortfarande de som uppsatts till minne av volontären Jakob Ulfsparre, död 1688, 16 år gammal, majoren Gustaf Ulfsparre, död i Polen 1702, samt dess bådas fader, generalmajoren Gustaf Ulfsparre, död 1710 på Regnaholm. På långhusets nordvägg sitter en minnestavla av röd kalksten från 1827 över kyrkoherden och prosten Sven Engström.

Genom donation av konsul Hj. Wicander har kyrkan tillförts en serie målningar av varierande ålder och härkomst. Bland dessa bör i första hand nämnas en målning av italienskt ursprung, daterad 1495 och föreställande Kristi födelse. Flertalet av dessa målningar förvaras i sakristian, där vi också återfinner ett par karmstolar av s.k. Windsor-typ, enligt inskrift skänkta år 1829 av prostinnan Engström.

Av kyrkans klockor är storklockan gjuten år 1820 i Norrköping av L. Öhman. Den äldsta kända klockan var från år 1485, gjuten av klockgjutaren Per Bertilsson i "Wighbu" ( detta ortsnamn har hittills icke med säkerhet kunnat identifieras) och försedd bl.a. med bilder av St. Lars och Johannes döparen, kyrkans skyddspatroner. Mellanklockan är gjuten år 1735 av Magnus Hultman i Norrköping, lillklockan 1781 av Anders Billsten, också han verksam i Norrköping.


Församlingshuset vid Skedevi kyrka. T v Hagaryds f d skola.