Regna kyrka

Författare okänd
Bild: Projektet

Namnets betydelse är okänt. Församlingen, som tidigare var ett eget pastorat, är numera sammanslaget med Skedevi.

Den gamla kyrkan

Om den kyrka, som fanns här före 1785, vet man mycket litet. Den var av sten och kan ha liknat Godegårds äldsta eller Vånga och Hällestads gamla kyrkor med långhus och rakt avslutat kor. Den mätte 29 alnar i längd och 13 i bredd. En uppgift att den skulle vara av trä är oriktigt. Tvärtom omtalas 1675 att den vitmenats, vilket förutsätter en stenbyggnad. Det enda föremål, som är bevarat från den medeltida kyrka, är ett rökelsekar (deponerat i Statens historiska museum). Kyrkan torde ha byggts i slutet av 1200-talet.

Räkenskaperna under 1600- och 1700-talen ger endast obetydliga upplysningar om kyrkan. Den försågs med läktare 1641 och 1697. Större fönster togs upp tio år senare. Ett vapenhus uppsattes 1670 på södra sidan, där ingångsdörren fanns. En klockstapel omtalas 1668, och där hängde enligt 1640 års inventarium endast en klocka, vilken omgöts 1639, sedan pengar och koppar skänkts av församlingsborna. Den omgöts ånyo 1751. År 1738 inköptes en mindre klocka, som omgöts 1810. Över altaret fanns ett fönster, som omramades av en skulpterad prydnad med bl.a Ulfsparreska och Leijonhufvudska vapnen. Det var en gåva av Margareta Leijonhufvud, änka efter översta Gustav Ulfsparre (d 1710). Predikstolen hade inköpts 1716, då den också målades liksom de nya bänkarna.

På 1760-talet kunde kyrkan inte rymma det stora antalet kyrkobesökare. Man planerade därför en ny kyrka och började göra sammanskott av virke m.m. År 1752 beviljade stiftet två ovillkorliga kollekter till utvidgning av kyrkan, vilket var välbehövligt, då kyrkans kassa på 715 daler år 1718 hade rekvirerats av kronan. Ett förslag gick ut på att förlänga kyrkan åt öster, och en murmästare Berg levererade ritning och kostnadsförslag till en sådan utbyggnad. Men arbetet sköts upp. Tio år senare fick en byggmästare Moberg i Mosås (Närke) uppgöra ny ritning. Några år senare föreslog dock ägaren till Regnaholm, Kammarherre Axel Vilhelm Gyllenkrok (1739-1788), att en helt ny kyrka borde byggas. Ett förslag uppgjordes av länsbyggmästare Magnus Beurling. Stämman godkände förslaget, som också fastställdes av Kungl. Överintendentsämbetet.

Den nya kyrkan

År 1785 skrevs kontrakt med byggmästarna Sven Dahlberg och Jöns Hederström, i vilket ingick nedtagandet av den gamla kyrkan och uppförandet av den nya enligt Beurlings ritningar. Två år därefter var arbetet färdigt, och inredningen kunde besiktigas. En predikstol skänktes först 1796 av fru Ulrika Sofia Gyllenkrok, f. Pfeiff (1738- 1803), som också gav kyrkan järnportarna till ringmuren. Altartavlan tillkom genom bidrag från församlingen och enskilda.

Det nya templet var helt i nyklassicismens stil: " regulier och rymlig efter församlingens folkmängd ". Med stora fönster gav den ett ljust och harmoniskt intryck. Taket var ganska högt och brant, och tornet i väster avslutades med en karnissvängd huv med en liten lanternin överst ungefär som Tjällmo. En orgel tillkom 1823, byggd av den kände P.L. Strand. Interiören dominerades av Hörbergs ståtliga altartavla, De regelbundna bänkkvarteren och orgelfasaden.

Den gamla klockstapeln revs 1798, Och klockorna flyttades till tornet.

Kyrkan genomgick reparation 1894 och 1899. Den nya kyrkan restaurerades 1948.

Söndagen den 6 april 1913 härjades kyrkan av en svår brand, som börjat redan under gudstjänsten. Därför kunde många inventarier räddas, bl.a. silvret, textilier, nummertavlor, porträtt och t.o.m. altartavlan, medan ringklockor och orgel blev lågornas rov. Kyrkans tre ljuskronor räddades också. En av dem var en donation av kronoinspektören Olof Regnstrand, född i socknen och skaparen av den lilla teatern i Vadstena.

Ritning till ny kyrka utfördes av arkitekt Gustav Lindén, och kyrkan återuppbyggdes på de gamla murarna. Interiörens dekor gick i den då härskande Jugendstilen, som inte är vanlig i kyrkorna (jämför Ingatorp och Skärkind). I koret betonades triumfbågen, och den halvrunda absiden fick vackra kryssvalv. Till det nya altaret skänktes två kandelabrar av mässing (nu på predikstolen) av disponent Israel Westblad på Igelfors, som inlagd stor förtjänst om räddandet av inventarierna, vilket omtalas på inskriften på storklockan. Altartavlan fick en ny omramning med dubbla vridna kolonner med förgyllda ornament. Även predikstol, dopfunt och orgel måste bli nya. Predikstolen är av furu med förgyllda inskriftstavlor i fälten. Den nya dopfunten med sitt fat av koppar har också fått Jugenddekor liksom orgelfasaden.
Exteriören förändrades rätt mycket genom den nya tornspiran, som fått en avslutning i form av en lökkupol.

INVENTARIER

Altartavlan föreställer Jesus i synagogan i Nazaret och målades 1792 av Per Hörberg (1746-1816). Den bibliska händelsen är åskådligt och livligt berättad. Man ser hur Jesus, som läst Jesajas bok, lämnar bokrullen till tempeltjänaren, medan han slår ut med handen och säger: "Idag är denna skrift fullbordad inför edra öron." Konstnären har försökt ge målningen judisk lokalfärg med hjälp av en storslagen tempelarkitektur, som han emellertid lånat från renässansmålningar och dessutom placerat Finspångs slott längst i bakgrunden. Efter målningen gjorde konstnären ett litet kopparstick, som blev mycket populärt.

Predikstol och dopfunt har redan beskrivits ovan. Nummertavlorna, som räddades vid branden 1913, skänktes av kammarherre Axel Wilhelm Gyllenkrok (1739-1788) på Regnaholm och hans maka Ulrika Sofia Pfeiff (1738- 1803) och bär deras vapen. Psalmnummerlapparna har siffrorna utskurna på baksidan på grund av att de använts av den blinde Anders Mattsson, som under 1800- talets första hälft tjänstgjorde i kyrkan.

Av nattvardssilvret må nämnas en kalk med paten. Kalkens fot är senmedeltida och prydd med krucifix. Cuppan är gjord av Peter Svedberg (1776-1791) i Stockholm. En vinkanna i vacker rokokostil är tillverkad av J.P. Berchau (1755-1769) år 1761. En annan vinkanna är försedd med en inskrift: Christoper Pamp död år 1736. Elisabeth Frank död år 1744.Den är utförd av den kände silversmeden Nils Dahl (1739-1786) i Linköping. En rektangulär oblatask är också tillverkad av Dahl. En ståtlig brudkrona inköptes 1682. Dessutom finns en "krans" (monterad på röd sammet) hörande till brudutstyrseln och bestående av små rikt ornerade kvadrater av förgyllt silver. En modern brudkrona, skänkt av föreningen Nytta och Nöje 1951, är stämplad Garmland.
Utom två äldre mässhakar finns tre nya: en av vitt siden från 1914, en av grönt mönstrat siden (från Libraria 1955) och en av vitt ylle från Libraria 1958.

I sakristian förvaras ett epitafium över kyrkoherde Lars Esberni (d. 1594) samt porträtt av biskop Andreas Rhyzelius (1677-1761) av Johan Stålbom, kyrkoherde Sven Hallman (1736-1809) av Magnus Hallman, prästson från socknen (d. 1822),av kyrkoherde C.P. Lagergren (1799-1877), hans son kyrkoherde C.A. Lagergren (1843- 1924) samt prosten Albin Rudén av Nora von Samson Himmelstjerna.

Orgeln tillkom 1919 och byggdes av Setterqvist & Son i Örebro. Ringklockorna göts 1914. Lillklockan har en inskrift, som erinrar om uppbyggnaden efter branden 1913: " På brända murar kyrkan restes år 1914. Af Westblad från Igelfors med van och kraftig arm. Det företaget styrkes förutan bråk och larm."