Frikyrkorörelsen

Text och bild från Finspångsboken

Några av förutsättningarna för de spirande folkrörelserna på 1800-talet var den gradvisa övergången från jordbrukssamhälle till industrisamhälle, den något högre folkbildningen, kravet på fri religionsutövning, kravet på medbestämmande och kravet på större andel av den gemensamma kakan.
Företeelsen var inte isolerad till Sverige, tvärtom var vi sena i förhållande till omvärlden. Från det stora landet i väster kom godtemplarorden och pingströrelsen. Från England kom metodismen, baptismen, Frälsningsarmén och kooperationen medan arbetarerörelsen närmast fick impulser från England, Tyskland och Frankrike.

Frälsningsarmén

Genom en kunglig förordning 1726, det s k konventikelplakatet blev det förbjudet att hålla enskilda andaktövningar under ledning av lekmän. Endast präster fick förmedla religionen till folket.
I vår bygd var det soldatsonen från Ingelstad i Risinge, Anders Nilsson, senare arrendator av Finspångsägda gården Lada vid Ladsjön i Vånga, som trots förbudet predikade i byarna. Kyrkoherden i Risinge Anders Arvid Arfvedsson anmälde "Anders i Lasjön" till domkapitlet för att han predikat "villolära". Domkapitlet tog kontakt med kontaktpersonen P. J. Emanuelsson i Hällestad, som friade Anders Nilsson. Så blev också domkapitlets beslut friande och kyrkoherde Arfvedsson drog det kortaste strået.

Konventikelplakatet mildrades 1858 och upphävdes helt tio år senare. Beslutet kontrasignerades av den i Finspång födde justitiestatsministern Louis De Geer.

Nu började alla frikyrkor en livaktig verksamhet runtom i landet. Generellt för dem alla gäller att etableringen i bruksorten Finspång skedde senare än i bygden runt omkring.

Som bekant kommer Frälsningsarmén från England där William Booth predikade evangelium för stora åhörarskaror ofta i Londons fattigaste stadsdelar. William Booth blev Frälsningsarméns ledare och general.

Till våra trakter kom Frälsningsarmén i början av 1890-talet. I bygden fanns många sympatisörer. En av dem var skolläraren Hultin i Torstorp, som upplät sin skola för ett besök av en frälsningsarmékår från Norrköping. Detta självständiga handlande medförde att den goda Hultin fick en reprimand av kyrkorådet. Församlingen var ju huvudman för skolan.

Då det var omöjligt att anskaffa lokal i Finspång hyrde man lokal i Ås, Sonstorp, där det av Sonstorp - Lotorps metodistförsamling nyuppförda kapellet ställdes till förfogande.

En frälsningsarmékår bildades i december 1893 och kapten G. Ridderström blev dess förste ledare. 1894 var ett framgångens år då kåren fick många nya soldater. Redan i slutet av året lämnade man kapellet i Ås och flyttade in i den av en byggnadsförening inom Risinge västra rösträttsförening uppförda lokaler i Torstorp, benämnad Hvilan.

I samband med flyttningen till Hvilan antogs namnet Finspongs Frälsningsarmékår. I Finspång ägde bruket all mark och det dröjde till 1906 innan Frälsningsarmén fick en tomt på vilken man kunde uppföra en lokal.

I med- och motgång och med stora förändringar i ett expanderande Finspång arbetade armékåren. Så kom den dag i mitten av 1950-talet då samhället ville ha tillbaka marken där armélokalen stod.
Så uppstod bostadskvarteret Soldaten. Frälsningsarmén fick en annan centralt belägen tomt i utbyte. Vid jultiden 1958 invigdes den nuvarande lokalen vid Bergslagsvägen.

Missionsförsamlingen

Som organisation är missionsförsamlingen den äldsta i centralorten och bildades 1881 i krog- och hållstugan, som låg i närheten av Värdshuset. En av initiativtagarna hade sin bostad där.
Församlingens eget hus togs i bruk 1908 och har senare blivit tillbyggt.
Församlingen har en livlig verksamhet för alla åldrar på sommaren bedrivs olika aktiviteter på Bönnerngården.

Baptistförsamlingen

Den första baptistförsamlingen i Östergötland bildades redan 1854 i Hällestad. Enligt tillgängliga uppgifter bildades en församling i Finspång 1858 men blev ej bestående. Den nuvarande baptistförsamlingen bildades i Finspång 1884 och fick namnet Lotorps baptistförsamling. Nu är namnet Finspångs baptistförsamling. Den hör till Örebromissionen.

Redan vid sekelskiftet 1900 var byggnadsföreningen inom församlingen beredd att bygga i Finspång men kunde inte godkänna de krav som brukspatron Axel Ekman ställt som vilkor för tomtförsäljningen. Istället förvärvades tomt av fabrikör John Fröberg, Lotorp. Betelkapellet uppfördes vid Sveaborgskröken och blev församlingens andliga hem under många år. Vid invigningen år 1904 medverkade bl a en av rörelsens förgrundsfigurer pastor John Ongman, Örebro.

Elimkapellet vid Bergslagsvägen i centralorten uppfördes 1915 och 1925 tillkom en kyrksal. Efter 50 år blev det aktuellt med ett nytt kyrkobygge på samma plats. Efter en byggnadstid om mindre än ett år invigdes Baptistkyrkan i april 1976. Församlingen bedriver en uppskattad verksamhet och har sommartid även aktiviteter i fritidsgården Gammeltorp väster om Finspång.

Metodistförsamlingen

I början av 1870-talet kom två utvandrare hem från Amerika. Den ene var från Hällestad och den andre från Lotorp. De hade blivit övertygade metodister under sin vistelse "over there". Så fick metodisterna stödjepunkter i Sonstorp och Lotorp. Det var främst smältsmeder och andra smidesarbetare vid de båda bruken som anslöt sig till detta trossamfund. De intresserade samlades i hemmen för bibelstudier och andakter och hade ibland besök av elever från teologiska skolan i Örebro. Redan 1874 bildades så Sonstorp - Lotorp metodistförsamling med 22 medlemmar.

Den första predikant som metodistkyrkan placerade i församlingen hette G. A. Andresson. Han var en bygdens son, född 1833 i gården Humletorp under Sonstorp. Församlingen i Sonstorp kunde så småningom skaffa en egen lokal i Ås. Detta kapell såldes på 1920-talet till missionsförsamlingen.

Lotorpsdelen av församlingen kunde i början hålla en del möten och sammankomster i det nyuppförda missionshuset.

Under hela 1880-talet prövade metodisterna olika möjligheter att anskaffa en egen lokal utan att lyckas. Till slut lovade bruket att upplåta mark men det föreskrevs hårda villkor för verksamheten. Gudtjänst fick ej anordnas på samma tider som i Risinge kyrka etc.

På själva midsommarafton, då smedjan stod stilla, uppvaktade de delegation smeder brukspatron Carl Ekman och kritiserade dessa hårda villkor. Samtalet slutade med att smederna uppmanades att skaffa intyg från kyrkoherden i Risinge att metodisterna var en i svensk lag godkänd kyrka. Så skedde och brukspatron tog bort alla villkor i samband med tomtupplåtelsen.

Metodistkapellet byggdes i Lotorp och invigdes sommaren 1980. Församlingen hade livlig verksamhet med tyngdpunkt i Lotorp även många år efter det att bruket lagts ner.

Församlingsmedlemmar med bostad i centralorten Finspång blev fler och fler och år 1932 kunde Metodistkyrkan vid Kapellvägen invigas. Kapellet i Lotorp och Metodistkyrkan i Finspång, nuvarande församlingshemmet, har sålts till Risinge församling och används i dess olika verksamheter.

Filadelfiaförsamlingen

Pingströrelsen är en ung riktning inom väckelserörelsen och kom till Sverige genom förmedling av en metodistpastor
T. B. Barratt som anammat denna nya rörelse under ett besök i Amerika.

Pingströrelsen i Sverige räknas som självständig från 1913, då Filadelfiaförsamlingen i Stockholm lämnade Baptistsamfundet. Filadelfiaförsamlingen i Stockholm har blivit den ledande församlingen inom pingströrelsen. Pastor Levi Petrus och författaren Sven Lidman blev redan under sin livstid portalfigurer. Pingströrelsen kom till Finspångsbygden på 1920-talet. Grupper var verksamma på flera orter i bygden. Ett av de första kapellen byggde församlingen i Sandudden i början av 1920-talet. I övrigt förhyrdes lokaler för den alltid aktuella och angelägna mötesverksamheten. Församlingen i Finspång bildades 1927. Genom arbetsinsatser av medlemmarna och ett starkt engagemang byggdes Filadelfiakyrkan vid De Wijksvägen. Den invigdes 1932.

Församlingen fylld av entusiasm och framtidstro fick småningom behov av större och mera ändamålsenliga lokaler för sin verksamhet. Filadelfiakyrkan vid De Beschevägen tog i bruk år 1962.