Sätragruvan

Text: Rickard Sjöholm
Bild: Marja Forsberg

Under 1300-talet började man bryta järnmalm i Sätra utanför Doverstorp. Brytningen pågick fram till 1830. Därefter avtog den tills att man åter uppmärksammade området 1915, för att man vid undersökningar hittat stora kiselmalmzoner.

Under hösten 1916 bildades AB Kis, som vid årsskiftet 1917 började att bryta kiselmalm, som man sedan skulle använda till framställning av svavelsyra och sulfit.

Behandlingsprocessen av malm gick till så att man med trallvagn förde malmen till ett anrikningsverk, där man tömde malmen i ett fack som rymde 60 ton. Där överspolades malmen med vatten och fördes vidare till en kross som pulveriserade den. Till sist lades malmen på stora bord där man avskiljde den slutliga produkten.

Anrikningsverket stod färdigt under hösten 1917. Man fick ut biprodukterna nickel och guldockra, som man använde till att tillverka Doverstorps rödfärg, som var mörkare än Falu rödfärg.

AB Kis drev verksamheten vid Sätragruva fram till den
1 oktober 1919, då stoppades all produktion och 100
man sades upp. Företaget gick sedan i konkurs
den 1 december 1919.