|
Finspångs
Allmänna Idrottsklubb, FAIK
Finspångs
idrott under 80 år
När Finspångs AIK hösten 1992 jubilerade, fick man historisk täckning
för ett 55-årsjubileum. Det var nämligen 1907 som den allra första
idrottsföreningen bildades i köpingen och ur den föreningen växte
så småningom fram de efterföljare som 1937 förenades i den nuvarande
storklubben.
Naturligtvis har idrotten i Finspång upplevt växlingsrika öden,
speciellt under 1920 och 30-talen, då Finspång upplevde sin storhetstid
i friidrott, men då ännu klassamhället satte sin prägel på idrottsutövningen.
Tillkomsten av Finspångs AIK var inte bara en organisatorisk triumf
utan också en demokratins. De sista resterna av klassmotsättningar
överbryggades och man strävade vidare i sann idrottslig gemenskap.
Den 2 juli 1907 bildades Finspångs Idrottsförening. Den nya föreningen
ägnade sig uteslutande åt fotboll som bedrevs på en obebyggd grässlätt
mitt i centrum. Det skulle komma att dröja ända till 1928 innan
köpingen fick sin nuvarande idrottsplats, som för övrigt
snart skall bli skoltomt och ersättas av en ny förnämlig anläggning
vid Grosvad.
Den första idrottsföreningen blev aldrig vad man från början tänkt
sig. Först 1914 lades grunden till en av de båda föreningar, som
så småningom skulle bilda stommen för Finspångs AIK, nämligen
Finspongs IK.
Redan året innan, 1913, kom att betyda mycket både för Finspång
och för idrotten. Då flyttade de båda nya storindustrierna till
Finspång och med dem kom också friska fläktar utifrån. Från Stockholm
kom samtidigt en förrådsförvaltare, Gustav Karlsson, som i januari
1914 tog initiativet till Finspongs Idrottsklubb.
År 1923 tillkom en konkurrerande klubb i Finspångs Arbetares Idrottsförening
där Gustaf Widell så småningom blev en av de ledande krafterna,
och som bl a hade fotboll, bandy och brottning på programmet.
Under 1920-talet, som får anses som Finspångs första storhetstid
på idrottens vädjobanor, och fram till 1937 verkade de båda föreningarna
sida vid sida för idrottens främjande. I mycket hög grad tack
vare den personliga entusiasm och offervilja som präglade de båda
föreningarna. Naturligtvis kunde det inte ske utan friktioner.
Klubbkänslan var stark i båda läger och än kan äldre Finspångsbor
berätta om att det under de vintersöndagar då båda lagen hade
hemmamatcher i bandy ofta hände att de båda konkurrentlagen plogade
upp varsin spelplan intill varandra.
I längden visade det sig dock allt svårare att driva två stora
föreningar jämsides i Finspång, inte minst av ekonomiska skäl.
Det blev de båda ordförandena landsfiskal Gösta Hörberg och föreståndare
Gustaf Widell som fick uppdraget att förhandlingsvägen lösa frågan
om en sammanslagning. En uppgift som ingalunda var lätt, men som
löstes på ett förnämligt sätt idrotten till fromma. Ur sammanslagningen
växte en storklubb med ett rikt idrottsligt verksamhetsfält fram.
I dag är Finspångs AIK vårt läns största idrottsförening och när
det gäller bredden belägger FAIK, som tillhör 16 specialförbund,
tredjeplatsen i hela landet.
Friidrotten i FIK var på väg uppåt och de stora framgångarna under
20-talets allra första år skulle komma att följas av flera och
mer betydande. 1923 blev det första stora genombrottsåret och
just det året bildades också en ny idrottsförening i Finspång,
Finspångs Arbetares Idrottsförening med bandy, fotboll, friidrott
och simning på sitt första program.
Under 1923 vann FIK stadsloppen i både Nyköping och Örebro, speciellt
den sistnämnda segern värderades mycket högt och de flesta av
de gamla kämparna minns den än, som ett av deras roligaste idrottsminnen.
Idrottsplatsens invigning
Behovet av en riktig idrottsplats blev allt större. Frågan hade
tagits upp till en första behandling redan 1920, men då icke vunnit
något gehör, alldeles speciellt som Turbinbolaget från det året
visade sitt tillmötesgående mot klubben genom att ställa promenadgångarna
i Slottsparken till förfogande som löparbanor. Men tanken på en
egen idrottsplats lämnade ändå inte ledarna i FIK. 1924 anvisade
Metallverken tomtmarken på den nuvarande idrottsplatsen och ställde
den gratis till föreningens disposition. Nästa år tog klubbmedlemmarna
själva det första spadtaget till den nya idrottsparken. Av dåvarande
Risinge kommun fick man ett borgenslån på 10 000 kronor, genom
tiggarlistor, idrottsmässor och annat skaffade klubbmedlemmarna
själva 19 000 kronor - en helt enkelt strålande insats. Idrottsparken
kunde byggas. Den kostade fullt färdig 33 000 kronor och åtskilligt
av svett och möda. Som en liten jämförelse kan nämnas att den
nya Grosvadsanläggningen kommer att kosta över 2 miljoner kronor.
Invigningen av den nya idrottsplatsen blev en strålande idrottsfest.
Den ägde rum söndagen den 12 augusti 1928 i strålande solsken.
Landshövding E. Trolle förrättade invigningen, från Centralförbundet
gratulerade professor A. Levin, som också delade ut förtjänstdiplom
till idrottsplatskommitténs ledamöter. Bland talarna befanns sig
också Svenska Riksidrottsförbundets ordförande Bo Ekelund.
Under hela 1920-talet var det i första hand friidrotten som lockade
Finspångsungdomen. En grabb med bra förutsättningar för fotboll
valde hellre löparbanorna. Så småningom blev bilden en annan.
En grabb med bra idrottsliga förutsättningar för löpning, valde
hellre fotbollen. Det satte också sina spår i vidareutvecklingen.
1930-talets första år kom i hög grad att domineras av ett stigande
intresse för fotbollen och för skidsporten. Fotbollen, som dittills
inte haft några större framgångar började dominera intresset.
Inte minst inspirerande var de spännande lokalderbyn som spelades
mellan de båda lagen FIK och FAIF. De båda lagen utkämpade hårda
dueller om vem som skulle komma först i serien i början av 1930-talet.
1933 blev det hittills största skidåret för Finspång. FIK firade
stora triumfer och med hjälp av 2 juniorer från andra östgötaklubbar
slog man hela den småländska eliten vid DM och landskapsmatchen
som gick i Getå. Av de sex DM-titlar som stod på spel tog Finspång
fem. Harald Pehrson kom som gubben ur lådan, totalt okänd och
ställde alla tips i seniorklassen på huvudet. Han slog t o m sin
bror Birger Pehrson på 30 km.
Under åren 1934 t o m 1936 var det främst fotbollen och bandyn
som kom att dominera verksamheten hos både FIK och FAIF. För FIK
var fotbollen den bästa grenen, för FAIF bandyn.
I den sista seriematchen våren -37 möttes FIK och FAIF. När matchen
slutade trädde landsfiskalen Gösta Hörberg fram och meddelade
att detta var den sista matchen för de båda lagen - från och med
den 8 juni var de båda föreningarna sammanslagna till Finspångs
Allmänna Idrottsklubb.
Finspångs AIK:s verkligt stora fotbollssäsong var 1942/1943 som
slutade med serieseger i div. II östra och med kval till allsvenskan.
I första kvalmatchen förlorade FAIK mot Brage med 0-1 när endast
cirka 10 sekunder av matchen återstod. Matchen sågs av 6 321 personer,
den största publik som någonsin ett finspångslag spelat inför.
FAIK fick strålande fin presskritik främst försvaret som tveklöst
betecknades som "av allsvensk klass".
Returmatchen i Finspång påföljande söndag blev naturligtvis ett
storevenemang och en rekordpublik - 3 020 personer - räknades
in på IP. FAIK lyckades vinna över Brage med 2-0 efter en stark
försvarsinsats.
I den avgörande matchen på neutral plan så hade FAIK ingen chans
utan fick stryk med hela 9-0 på Råsundas stora ytor där Brage
trivdes som fisken i vattnet.
FAIK lyckades i bandy med mer än något finspångslag i bollsporter
tidigare gjort, då man 1940 tog segern i div. II och klivet upp
i Allsvenskan. FAIK fick det året också sin enda DM-seger för
seniorerna: Motala besegrades på hemmaplan med 2-0 efter mål av
Erik Meijer och Tage Karlsson-Iggbro. Sejouren i allsvenskan blev
ettårig, men kritiken blev god efter de flesta matcherna.
Det finns ingen sektion i FAIK som så helt dominerat sin gren
inom distriktet som skidsektionen och som kunnat hålla en jämn
toppstandard genom alla år.
Redan i början av 20-talet tog klubben steget in i distriktseliten,
vid DM 1922 tog man första-, tredje- och fjärdeplatserna på tremilen
och lagsegern var givetvis också FAIK:s. Sedan dess har Finspång
varit bästa DM-klubben nära nog varje år, toppnamnen har avlöst
varandra i tät följd: Gustav Malm, Erik Lind, 5 bröder Pehrson
och Göte Selsborg.
Friidrotten fick allt hårdare konkurrens från fotbollen under
1930-talet. De glänsande friidrottsåren på 20-talet står fortfarande
som en höjdpunkt som senare icke kunnat uppnås. Därmed inte sagt
att friidrotten i FAIK sedan 1937 legat i träda. En rad goda ledare
har genom åren oförtrutet arbetat på att ge Finspångsidrotten
en ny storhetsperiod. Deras ansträngningar har gett växlande resultat
och när man sammanfattar de gångna 25 åren kan man peka på de
tre åren 1942, 1943 och 1948 som de bättre.
Den första storhetstiden för FAIK:s brottning kom 1939-1944 då
FAIK under tre säsonger lyckades vinna varenda klubbmatch hemma
för FAIK. 1944 vann FAIK fyrstads i Skärblacka och Tore Svensson
vann DM-titeln son han försvarade 1945, men därmed var det slut
på framgångarna för denna period.
Den andra storhetstiden kom 1956 då FAIK arrangerade junior-SM
där Rolf Karlsson blev tredje man. Dessutom lades OS-uttagningarna
för Melbourneolympiaden till Finspång. Dessa tävlingar blev en
arrangörstriumf av stort format och som kronan på verket kom slutligen
att fyrstadstävlingarna grupp D förlades till Finspång.
1959 blev också ett framgångsrikt år. Det inleddes med finalseger
i allsvenskan i grekisk-romersk stil över Djurgården och därmed
gick också FAIK till SM-final, där klubben hamnade på tredje plats.
1960 gav Olle Anderberg klubbens första SM-tecken i brottning.
1962 blev FAIK allsvenska seriesegrare. I SM-finalen i grekisk-romersk
stil hemfördes bronsmedaljerna efter seger mot Lidköping. Lag-SM
i fristil blev en strålande framgång och efter seger mot Värnamo
var FAIK svenska lagmästare. Olle Anderberg blev Götalandsmästare
i fristil, lättvikt. Kulmen på brottarnas insatser nåddes vid
SM-tävlingarna i fristil i Norrköping då Finspång blev bästa klubb.
Kjell Andersson i fjädervikt och Olle Anderberg i lättvikt blev
Svenska mästare och Rune Ingvaldsson tog en andraplacering i bantamvikt.
1951 bildades backhoppningssektionen, där namnet Calle Björk är
ett ständigt återkommande namn i tätpositionerna på varenda DM-tävling.
Kraftkärret var lämpligaste platsen för ett backbygge.
1959 kunde man släppa på ljuset över backen, och det gjorde att
träningsmöjligheterna ökades oerhört samtidigt som man också kunde
utnyttja kvällarna för tävlingar.
1945 under industriarbetarestrejken byggdes en liten hoppbacke
vid Norrmalm. Den gjorde god tjänst under många år efter Kraftkärrbackens
tillkomst som tränings- och tävlingsbacke för de yngsta, men den
förföll alltmer, och tanken på en pojkbacke vid kraftkärret blev
allt mer lockande. Våren 1960 stod pojkbacken klar, den tillåter
hopp på ca 20 meter, medan man i den stora backen kan flyga nästan
den dubbla sträckan.
1952 kom de första DM-tecknen, det var lagsegern i seniorklassen
och en individuell titel i juniorklassen genom Sören Nordh. Året
därpå tog Calle Björk sin första seniorseger för FAIK, tidigare
hade han flera DM-tecken erövrade för Borggårds IK, och under
de tio år som gått sedan dess har han plockat ihop ytterligare
fyra segrar i DM.
Idrottsadel i Finspång
I distriktseliten har många Finspångsidrottsmän varit men till
yppersta eliten har bara ett fåtal nått. Artur Svensson var den
förste stjärnidrottsmannen från Finspång, han nådde sina största
framgångar som löpare där han fick göra en hel del landskamper.
Han fick prova på OS i Paris 1924 där han gick till semifinal
på 400 meter. På hösten slog han världsrekordet på 500 meter vid
en tävling i Norrköping, ett rekord som han bara fick behålla
några minuter, eftersom holländaren Paulen sprang ännu snabbare
på sträckan i Oslo. Artur Svensson satte svenskt rekord på 800
meter 1925.
Nisse Eklöf var en annan framgångsrik löpare som tävlade i OS
1928 i Amsterdam på specialsträckan 5 000 meter där han bröt,
och i hinderloppet på 3 000 meter där han kom fyra.
Nisse Eklöf tog ett SM-guld men Artur Svensson var värre genom
att vinna både 1924 och 1927.
Mest olympiska framgångar har brottningen tagit genom att brottningstränaren
Acke Grönberg och Olle Anderberg flyttade till samhället 1957.
Olle hör till vårt lands främsta idrottare genom tiderna - på
tio VM-starter under åren 1946-1955 kom han aldrig sämre än tvåa
och trots att han hunnit fylla 41 år tog han 1960 FAIK:s första
SM-tecken genom tiderna.
Bertil Alm har som ensam Finspångsledare fått emottaga Riksidrottsförbundets
förtjänsttecken i guld, den finaste utmärkelsen förbundet kan
utdela. Bertil Alm var ledamot av styrelsen i Finspongs IK, bl
a sekreterare 10 år under 1920-37, och nedlade som sådan ett förnämligt
arbete inom föreningen. Det var speciellt friidrotten och skidsporten
han ägnade sina krafter, även om han tidvis räckte till för betydligt
fler uppgifter inom föreningsarbetet.
Alpint
Den alpina sportens inträde kan dateras till år 1964. Det var
Gottfried Grafen och Arvid Falkenberg som gav upphovet till en
teknikbacke vid Grosvad, en bit ifrån de då befintliga hoppbackarna.
De ingick i dåvarande backsektionen fram till år 1969, då slalomsektionen,
sedermera alpina sektionen inom FAIK bildades.
Alpina
sektionens hopp inför framtiden är att kunna hålla vår anläggning
i bästa skick, kunna behålla våra ungdomar inom våra led samt
att kunna bredda vår verksamhet genom att ge tränare och tränande
ungdomar ett bättre ekonomiskt stöd.
Backhoppning
Under hela 60-talet och en bit in på 70-talet var backhoppningen
en aktiv verksamhet inom klubben. Mycket arbete lades ner för
att hålla de två backarna i fullgott skick. Varje år när snöförhållandena
medgav arrangerades tävlingar i både GM och distriktstävlingar
som alltid var välorganiserade.
Badminton
Badmintonsektionen ansökte om medlemskap i FAIK så sent son 1959.
Själva spelet introducerades av engelska kolonisatörer, som hade
sett spelet i Indien, på 1870-talet. Det första land i Skandinavien
som kom i kontakt med spelet var Danmark och därifrån kom det
till Sverige på 1930-talet. 1943 hade sporten nått Finspång. I
början på 50-talet ordnades kolstybbsbanor vid Villavägen. Den
första inomhuslokalen blev serveringen i Folkets park, där man
spelade två säsonger 1954 och 1955. Året därpå byggdes Storängsskolan
där en välkommen badmintonplan fanns till förfogande.
Bandy
Inledningen av detta kvartssekel 1963 karaktäriseras av besvikelse
över att det inte blev någon konstfrusen bandybana när Grosvad
byggdes. I avslutningen blev denna dröm verklighet. Den fina bandykultur
och tradition som finns i FAIK har medfört att man trots sena
träningstimmar på andra orter samt långa och dyra resor till matcher
och träning har hållit en jämn och god verksamhet igång.
Tävlingsverksamheten har hela tiden hållit en jämn och god standard
med ungefär hälften av säsongerna i div. 2 med tre allsvenska
kval som höjdpunkter.
Så var det 1985. Tillsammans med HSB, Byggnads AB Henry Ståhl
och Stiftelsen Vallonbygden har Finspångs kommun bildat AB Finspångs
Is och Värme, som har byggt en anläggning som värmer cirka 500
lägenheter, skola och idrottsplats och dessutom gav möjligheter
för byggandet av den konstfrysta bandybanan som invigdes den 15
november av kommunfullmäktiges ordförande Ivan Åhlström. Invigningsmatchen
spelades av två gamla motståndare till FAIK; IFK Motala och Vetlanda
BK.
Bordtennis
Bordtennissektionen bildades 1938, då man också blev medlem i
Sveriges och Östergötlands bordtennisförbund. 1956 kom Rune Höglund
till FAIK, detta förde med sig ett stort uppsving på seniorsidan
och senare även på ungdomssidan. Mellan åren 1961-1964 nådde bordtennisen
stora framgångar. Björn-Olof Karlsson kom 3:a på SM två år i rad.
1967
vann klubben sitt första pojk-DM. 1975 var det dags för FAIK:s
största bordtennistalang Janne Carlsson, som tillsammans med Johan
Peterzén och bröderna Björklöf dominerade Östergötlands ungdomsbordtennis
totalt och även blandade sig i senioreliten med många DM-tecken.
Boxning
Hösten 1944 samlades i Folkets Hus några före detta boxningsaktiva
för att bilda en boxningsklubb i Finspång. Tidigare Linnéaboxaren
och svenske mästerlöparen Nisse Eklöf var den egentlige initiativtagaren.
Totalt hade 20 intresserade infunnit sig.
Till verksamhetens mest besvärliga hinder måste lokalsvårigheterna
räknas. Man har flyttat runt i lokaler på Bergska skolan, Storängsskolan,
samt Ekmanska skolan.
De mest framgångsrika boxarna inom sektionen har varit K.G. Boström,
svensk nybörjarmästare 1953, Alve Nilsson, svensk nybörjarmästare
1954, Tage Karlsson, flerfaldig distriktsmästare, 3:e placering
i JSM 1951, landslagsrepresentant.
Roger Höglund, Svensk nybörjarmästare och senare svensk mästare
i Djurgårdens färger, samt klubbens genom åren mest lysande stjärna,
dubble svenske mästaren Olle Svedberg, flerfaldig landslagsman
med en 3:e plats i Nordiska mästerskapen 1961 i Oslo.
Brottning
Ett toppår för brottarna i Finspång var 1962, då Finspång
blev Svenska lagmästare i fristil. Vid individuella SM i fristil
blev FAIK bästa klubb med 2 svenska mästare genom Kjell Andersson
och Olle Anderberg. 1964 klarade klubben förnyat kontrakt
i allsvenskan och fick en juniorlandslagsman i Kjell Johansson.
1969 blev det seger i allsvenska serien och förnyat kontrakt
i A-gruppen i fyrstads. 1970 kom Nils-Inge Nilsson 2:a
i grekisk-romersk stil i SM för seniorer.
1971: Äntligen fick vi en ny lokal i kommunalhuset.
En perfekt lokal. Landslagsmannen Roland Svensson anställdes som
tränare. Tre st har representerat landslaget under året: Weine
Gustafsson, Nils-Inge Nilsson och Elving Adolfsson. Nils-Inge
Nilsson blev nordisk mästare. På ungdoms-sm kom Weine Gustafsson
på första plats i grekisk-romersk stil och Mats Andersson på andra
plats.
1972: Roland Svensson kom på andra plats på såväl SM som
i nordiska mästerskapen och han deltog även i landslaget vid EM
i Polen. Weine Gustafsson vann Junior-SM och Mats Andersson kom
på andra plats.
1973: Kjell Andersson ny tränare. Roland Svensson 2:a på
såväl SM som på nordiska mästerskapet. I fyrstadsbrottningen kom
seniorlaget på 2:a plats i C-gruppen och pojkfyrstadslaget vann
B-gruppen och tävlar nästa år i högsta gruppen. Seger för seniorlaget
i div 2. Två man har representerat juniorlandslaget, Mats Anderson
och Weine Gustavsson. Kent johansson 3:a på SM i fristil . Silvermedalj
till Weine Gustavsson och bronsmedalj till Mats Andersson vid
junior-SM.
1974: Vi har varit på en utlandsturné med klubblaget.
Först åkte vi till Danmark där vi mötte två lag. Herning och Sönderborg.
Det blev klara vinster i båda matcherna. Sen gick färden till
Tyskland där vi mötte KSV Einingheit kraftsport, Reyht. Inför
en fullsatt sporthall noterade vi en knapp förlust. Vi fick två
svenska mästare genom Bert-Erik Gustavsson blev även trea på senior-SM.
Seniorlaget kom på en 6:e plats och fyrstadslaget kom på en 2:a
plats i C-gruppen. Pojkfyrstadslaget kom på en andra plats. Mats
Andersson blev Götalandsmästare och Weine Gustavsson har representerat
sverge vid junior EM.
1975: Returmöte på hemmaplan mot den tyska klubb vi mötte
1974. Vi tog en rejäl revanch och vann med hela 9-1. Två ungdomslag
har varit i Danmark och mött Fredrikshavns Brottarklubb. Tyvär
blev det två förluster, 6-8 för vårt A-lag och 3-5 för B-laget.
Tommy Lindberg tog en bronsmedalj vid ungdoms-SM.
1976: Fyrstadslaget segrade i sin grupp. I serien kom vi
på 3:e plats i grek. rom stil och 6:e plats i fristil. Riksettan
som är ungdomarnas mosvarighet till seniorernas serie, kom vi
på en 2:a plats i grek. Rom stil och en 3:e plats i fristil. Vi
har varit på ett träningsläger på Ronneby brunn. Under lägret
mötte vi Karlshamns BK och segrade med 8-4. Bert-Erik kom på 2:a
plats vid ungdoms-SM och Mats Andersson kom på 3:e plats vid senior-SM.
1977: Det blev en 3:e plats för vårt seniorlag i serien
men tyvärr åkte vi ur vår grupp i fyrstads. Ungdomarna kom på
3:e plats i Riksettan. Även detta år var vi på träningsläger på
Ronneby Brunn. Vi mötte denna gång karlskrona och det blev en
jämn match som slutade 12-12. En gammal tradition, "stadsmatcherna"
mellan FAIK och IK björnen, Norrköping återupptogs i samband med
FAIK:s 40-årsjubileum. Denna match vanns av FAIK med 6-2. Återigen
tog vi hand om FÖ-pokalen för alltid (mest poäng efter 5
år).
Jan-Erik Reinfors och Tommy Lindberg kvalificerade sig till 70-iadens
riksfinal.
1978: Seniorlaget kom på en 3:e plats både i grek. rom
stil som i fristil. Vi vann fyrstads D-grupp och tävlar nästa
år i C-gruppen. Weine Gustavsson blev Götalandsmästare. Vi tog
första inteckningen i det nyuppsatta vandringspriset i FÖ-pokalen.
1979: FAIK-brottningens 50-årsjubileum. Vi kom på
en 3:e plats i fyrstads och i serien blev det en 3:e plats i fristil
och en 5:e plats i grek. rom stil. Även detta år blev vi bästa
klubb vid FÖ-pokalen. Dick Wandland tog en bronsmedalj vid ungdoms-SM.
Seger i pojkfyrstads, där vi dominerade totalt, fick 8 klassegrare
av 10 möjliga. Även i år åkte vi till Ronneby Brunn och mötte
återigen Karlskrona. Denna gång vann vi med hela 19-3. I samband
med vårt 50-årsjubileum så gavs det ut en jubileumsskrift och
ordnades med en jubileumsfest, där bl a 8 veteraner inom FAIK-brottningen
var närvarande: Alex Eriksson, Evert Nordin, Bertil Kågander,
Georg Persson, Sven Hjelm, Elvik Kjellander, Oskar Rytter och
Allan Lantz.
1980: Seniorlaget kom på 3:e plats i fristil och 2:a plats
i grek.romerk stil. I seniorfyrstads blev det en 2:a plats. Dick
Wandland kvalificerade sig till riksfinalen vid 70-adentävlingarna.
Seger för ungdomslaget i Tarzan-cup.
1981: Seger i D-gruppen i fyrstads. I serien blev det en
2:a plats. Jan-Erik Reifors kom på en 4:e plats i senior-SM. Ungdomarna
segrade i sin grupp i fyrstads. Dick Wandland tog sitt tredje
individuella DM. 4 segrare i senior-DM Jan-Erik Reinfors, Dick
Wandland, Mats Andersson och Lars Eriksson. Under året engagerade
vi 2 av landets elitbrottare: Christer Gulden och Adrian Berg
von Linde. De hjälpte till med lanseringen av brottningssporten
ute i skolorna.
1982: Vi vann serien i div 2, men klarade ej av kvalet
till div 1. I fyrstads åkte vi tyvärr ur C-gruppen. 4 senior DM-guld
tog vi genom Jan-Erik Reinfors, Jörgen Adolfsson, Örjan Fritiofsson
och Rolf Soinio. Klassegrare i Tarzan-cup blev Peter Sterner,
Rickard Magnusson och Mats Almström.
1983: Serielaget kom på en 2:a plats i div2-serien. Pojkfyrstadslaget
klarade nytt kontrakt i C-gruppen. Rickard Magnusson, Mats Almström
och Mats Karlsson vann sina klasser i ungdomsserien. Mats Almström
och Rickard Magnusson kvalificerade sig för riksfinalen i 70-iaden.
Vi var under året arrangör för junior-SM. Tyvärr utan egna placeringar.
2 senior-DM guld togs genom Jörgen Adolfsson och Jan-Erik Reinfors.
Rolf Soinio JSM trea i +100 kg.
1984: Serielaget kom på en andra plats i serien och i fyrstads
kom vi på en tredje plats i D-gruppen. Pojkfyrstadslaget blev
2:a i grupp C. Mats Almström, Jan-Erik Reinfors och Örjan Fritiofsson
har representerat landskapslaget. DM-mästare under året: Mats
Almström och Tommy Gunnstedt.
1985: Det blev en 4:e plats för seniorlaget. Pojkfyrstadslaget
kom på en 3:e plats där Mikael Wetterlöf och Dan Novak blev klassegrare.
Mats Almström blev första finspångsbrottare vid brottningsgymnasiet
i Klippan. Framgångarna har ej uteblivit, bl a har Mats vunnit
ett flertal stora inbjudningstävlingar. Vi har under året engagerat
flerfaldige OS- och VM-medaljören Olle Anderberg. Han har hjälpt
oss med uppvisningar i skolor och på fritidsgårdar. DM-segrare
under året: Mats Almström, Jan-Erik Reinfors, Jörgen Adolfsson
och Peter Sterner.
1986: Tyvärr ett mörkt år för vårt seniorlag. Då vi ej
har brottare till de tyngre viktklasserna, har vi tyvärr tvingats
att avstå från att deltaga med något lag i årets serie. Det blir
i stället till att satsa på individuella tävlingar. DM-segrare
under året: Peter Sterner, Mats Almström, Mikael Wetterlöf och
Jan-Erik Reinfors. Mats Almström fortsätter att imponera, bl a
en bronsmedalj vid den internatinella stortävlingen GT-brottningarna.
1987-1997: Dåliga år för FAIK-brottning, dåligt med folk
både på brottnings och tränar sidan. Det pratas om nedlägning.
1998: Det börjar hända saker inom brottningen igen. Efter
ett styrelsemöte hösten -98 lovade Örjan Fritiofsson att försöka
få igång brottningen igen.
1999: Brottningen börjar komma igång. Ungefär 100 inskrivna
träningsflitiga ungdomar har varit igång. Örjan Fritjofsson har
själv tagit några DM-titlar. Tyvärr finns inga tyngre brottare
men framtiden ser ljusare ut för FAIK-brottning.
Fotboll
Under sommaren 1964 hade Finspångs nya idrottsplats Grosvad färdigställts.
Den 18 augusti var det inofficiell invigning med match mot IFK
Norrköping. FAIK:s lag förstärkt med "Julle" Gustavsson,
Roger Magnusson och Åke Börjesson från Åtvidaberg. 2 000 åskådare
såg ett ordinarie Norrköpingslag vinna med 7-2.
Lars Strömberg erhöll 1965 Svenska Dagbladets "skyttekanon"
för bästa målskytt i nationella seriesystemet (div 1-4:a) med
sina 29 mål i seriespelet.
1966 spelade FAIK hem DM-titeln för seniorer och juniorerna gick
till final, men fick stryk av IFK Norrköping. 1969 lyckades juniorerna
vinna JDM för första gången.
1986 skulle två lag flyttas upp i div. 3 p g a serieomläggningen,
och FAIK lyckades efter sju år återvända till div. 3 lagom till
klubbens 50-årsjubileum.
Mest spelade matcher för FAIK vad gäller serie- och kvalmatcher
genom tiderna har Göran "Axsäter" Karlsson gjort med
289 matcher före Sven Andersson på 272 matcher.
Friidrott
Friidrotten fick i början av 60-talet en uppgång genom långlöparna
Lars Karlsson och Villy Lundh. De båda kom att dominera långdistanslöpningen
inom länet ända in på 70-talet. Även internationellt hävdade de
sig väl genom många framskjutna placeringar. Lars Karlsson erövrade
26 individuella DM och 11 lagvinster under sin aktiva tid. Villy
Lundh kom som bäst 4:a i SM på 10 000 meter där han fortfarande
har klubbrekordet på 30.25. Lasse och Villy tog tillsammans 48
DM-tecken på olika distanser och utgjorde ett pålitligt par i
många landskapsmatcher och i klubbens serietävlingar. De behärskade
allt mellan 800 m-
10 000 m.
I September 1964 invigdes Grosvads nya IP, som vid denna tidpunkt
kunde betecknas som länets främsta. Idrottsplatsen betydde mycket
för utvecklingen av friidrotten i Finspång.
Andra framstående friidrottare har varit t ex Lars Lindgren i
stavhopp, Bengt "Tunnan" Andersson i kula och diskus,
Timo Mikkola i löpning, Thomas Nilsson och Tommy Gårdman i diverse
friidrottsgrenar.
Fäktning
Fäktningen tillhör utan tvivel de grenar av idrotten som kan sägas
vara lika gammal som människosläktet. Nutidens fäktidrott omfattar
fäktning med florett, värja och sabel.
År 1955 blev fäktningen FAIK:s tolfte sektion. Arne Boström som
tidigare varit verksam inom sporten i Trollhättan och Arboga blev
dess förste ordförande och pådrivare.
En händelse som betydde mycket för arbetet i sektionen var när
Lars Berlin 1960 kom till Finspång. Hans insatser har betytt mycket
för många unga inom klubben. Träningen har bedrivits runt om i
Finspångs olika gymnastiksalar som stått till förfogande.
En hel del DM-tecken har hemförts till Finspång, och man har även
arrangerat tävlingar i olika storleksordningar. Vid FAIK:s 40
årsjubileum 1977 anordnades en av de största värjtävlingarna i
vårt land under året. 1980 arrangerade sektionen i samarbete med
Finspångs Skolors IF Skol-SM. En tävling med 236 deltagare under
2 dagar.
Handboll
Handbollssektionen bildades 1963. Första styrelsemötet hölls i
juli 1963. Premiärmatchen för herrlaget gick mot Karle, från Linköping.
För att få igång handbollsintresset ordnade sektionen med skolserier
för att kunna rekrytera nya spelare.
I mitten på 60-talet så drog FAIK-handbollens genom tiderna största
ledarprofil Ervins Skuja igång ungdomshandbollen. Det blev en
stor tillströmning av unga handbollsspelare och flera lag anmäldes
till seriespel.
1975 anmäler sektionen för första gången ett damlag i seriespel.
1977 firade FAIK 40-års jubileum, och till detta jubileumsår bidrog
handbollssektionen med en match mellan Svenska
A-landslaget och ett förstärkt FAIK. Matchen spelades ute på Grosvad
och landslaget segrade som sig bör med 23-16.
Ishockey
1963 fick ishockeyn sin efterlängtade konstfrusna bana på Grosvads
IP. Redan inledningsåret i skolishockey-serien deltog 40 lag och
det spelades 130 matcher.
Konstfrusna banan invigdes 1964 i samband med att TV-pucken spelades
i Finspång.
1968 ordnades en stor ungdomssatsning tillsammans med NÖK med
landslagsspelaren Uffe Sterner som dragplåster. Samma år förstördes
all ishockeyutrustning på Grosvad.
I samband med FAIK:s 40-års jubileum spelade FAIK:s A-lag en match
mot Gamla Tre Kronor inför en publik på över 1 000 personer. Resultatet
blev 6-2 till Kronorna.
Konståkning
FAIK:s konståkningshistoria daterar sig från de sista åren under
1950-talet. 1957 startades nämligen ishockeysektionen och dess
ordförande Sven Andersson tog tillsammans med Gunnar Axelhed upp
frågan om verksamhet även för flickor. Detta ledde till att flickorna
fick åkträna konståkning på de isbanor som ishockeyn disponerade.
Redan 1958 organiserades verksamhet i fritidsgrupper och uppvisning
av bl a från Norrköping gästande åkare. Intresset ökade snabbt
och 1959 var det stor aktivitet vilket ledde till att vid årsskiftet
1959-60 bildades FAIK:s konståkningssektion som klubbens 15:de.
Under år 1960-61 växte verksamheten och konståkningen hade en
gynnsam period. Ex 1961 åkte 150 flickor i fullpackade bussar
till Norrköping för att åka på isbanan där.
Orientering
Sektionens angelägenheter sköttes länge av en styrelse. Eftersom
arbetsuppgifterna ökade utökades också antalet styrelseledamöter
och var i början av 70-talet uppe i 15st. 1973 gjordes en radikal
förändring av organisationen. Man tillsatte en del kommittéer
för olika uppgifter som träning, ungdom, kartor och lotterier.
Den nya topografiska kartan kom till norra Östergötland 1960,
till övriga delar av länet betydligt senare. Detta medförde helt
nya och bättre förutsättningar för orientering och banläggning.
1966 var orienterarnas första karta färdig som de har ritat själva.
På den första egenritade kartan hade vi två SM-tävlingar 1966.
Först Skol-SM vid Mäselköp tillsammans med Skolans IF och sedan
Lång-SM vid Hundekulla.
Tävlingsmässigt har framgångarna varit många och stora särskilt
under 70-talet. Karl-Gunnar Gustavsson blev 1970 nordisk juniormästare
och några år senare nordisk budkavlemästare. Även Björn Axelsson
(senior) samt Hans Engström och Margareta Ericson (juniorer) har
representerat Sverige i landskamper.
Skidor
1960-talet började med att man byggde en elljusbana vid Axsäter,
det betydde att många grabbar och flickor drogs till skidsporten.
År 1966 arrangerade FAIK Götalandsmästerskapen på Grosvad.
1967 vid JSM i Gustavsberg var Bertil Jonsson, Hans Engström och
Björn Axelsson med både individuellt och i stafett. I stafetten
placerade man sig på femte plats, den bästa placering ett juniorlag
för Östergötland gjort på ett svenskt mästerskap.
År 1972 blev Göran Johansson tvåa efter Erik Väppling i JSM. Görans
fina placering vid SM gjorde att han kvalificerade sig till JEM
i Nesselwing och blev på så sätt historisk som skidåkare i FAIK.
Göran blev också Götalandsmästare för juniorer, DM-mästare på
15 km för både seniorer och juniorer.
1977 blev både arrangör- och resultatmässigt ett av de bästa skidsektionen
varit med om. Glädjande för FAIK var att man fick två individuella
GM-mästare.
1980 arrangerades för första gången motionsstafetten 24-timmarsloppet
tillsammans med orienteringssektionen på Grosvad, 21 st lag ställde
upp.
24-timmarsloppets flest deltagande lag kom 1982, med 106 startande
lag, det betydde att cirka 2 500 st åkte skidor på Grosvad.
Tennis
Tennissektionen har ibland varit bland de minsta sektionerna,
och det dröjde till 1942 innan Tennis bildade sektion .
Det första decenniets dominant hette Nisse Isaksson. Han vann
bl a Getåspelen 1947 och kom tvåa i singel-DM året därpå.
1953 uppvisningsspelade Calle Schröder och världsmästaren Fred
Perry.
1960-talet dominerades av bolltrollaren Olle Thorén samt Carl-Eric
Widell.
Mästaren under 70-talet hette oftast Sören Bonnevier i både singel
och dubbel.
Jörgen Rundqvist tog hem Plantin Cup för alltid med 3 raka segrar.
Två stora segrar har våra juniorer stått för, seger i Kalle Anka
Cup för Östergötland och därmed plats i finalen i Båstad. De som
gått så långt är Roger Sundgren 1975 och Hans Lissman 1981.
50 aktiva år i FAIK
En man har varit aktiv i FAIK alla åren. Det är Rune "Prusto"
Gustavsson som var 15 år när FAIK bildades, vilket var en låg
ålder på den tiden. Vid 65 års ålder är han mycket aktiv inom
en idrott där man kan hålla på i många år, nämligen orientering.
1937 var han aktiv i tre idrotter fotboll, bandy och skidor. Redan
1939 som 17-åring spelade han första gången i A-laget där han
medverkade sammanlagt 5 år.
I bandy medverkade han i det lag som vann junior-DM. På skidor
tävlade han ungefär 10 år och ett junior- och ett senior-DM i
lag var dom största framgångarna.
1946 började han med orientering, där han som senior var FAIK:s
bästa, med många goda placeringar, men det var som oldboys hans
största framgångar kom med 13 individuella DM tecken. 10 på dag
och 3 på natt samt 3-lag-DM och 8 budkavle-DM. Detta ger tillsammans
24 DM-tecken.
Rune Nilsson
Rune Nilsson som blev den förste som erhöll FAIK:s högsta utmärkelse
Guldmedaljen Nr 1 var under många år friidrottens starke man och
samtidigt sekr i huvudstyrelsen och dess allt-i-allo. Han var
också huvudansvarig för många Friidrottstävlingar på G:a Idrottsparken,
men fick också se sin dröm om en ny idrottsplats på Grosvad gå
i uppfyllelse och var med och svarade för pampiga invigningstävlingar
i början av sept 1964.
Att vara friidrottsledare på 30-talet och början av 40-talet var
en många gånger besvärlig syssla innan telefonen var allmänt spridd.
Det kunde bli åtskilliga mil på cykel när ett serielag i friidrott
skulle kallas samman. Att trampa cykel ned till Vånga och kalla
kastare eller upp till Ramstorp där ett par löpare var bosatta.
Med outsinlig energi och ordningssinne fullföljde alltid Rune
Nilsson sina uppgifter. Och mycket av den friidrottstradition
som finns i Finspång har Rune verksamt bidragit till. En välförtjänt
medaljör och värdig representant för friidrotten i Finspång.
Idrottsparken Grosvad
1957 beslutade kommunfullmäktige att Idrottsparken, som inte kunde
byggas ut på sin dåvarande plats, skulle flyttas till lämpligt
område vid Grosvad.
Ett avtal träffades mellan Finspångs Köping och Föreningen Finspångs
Idrottspark där bland annat noterades: "Den nya idrottsplatsen
skall i sitt första utbyggnadsskede omfatta minst samma antal
tävlings- och träningsbanor som nuvarande idrottsplats, sittplatsläktare
med omklädningsrum och övriga utrymmen av lägst samma standard
som den nuvarande samt därutöver särskild plan för ishockey och
gräsbesådd träningsplan. Den nya idrottsplatsen skall i första
hand betjäna idrottsrörelsen i Finspångs centralort.
Sju år efter beslutet och fem år efter byggnationens påbörjande
skedde så invigningen den 5 september 1964.
Inom ett område på ca 15 hektar som är omgärdat av en 1 500m,
lång inhägnad helt i aluminium fanns i den nya idrottsparken följande
planer och byggnader:
A-planen, gräsbesådd med måtten 105x65 omgiven av löpar-, hopp-
och kastbanor med röd skifferstybb. 6 löparbanor runt om och 8
på upploppet. Sittplatsläktaren rymmer ca 1000 personer under
tak.
B-planen även den med gräs har måtten 105x90 med möjlighet för
korp och pojkfotboll att spela två matcher samtidigt.
C-planen med måtten 105x65 och belagd med gråsvart skifferstybb
är avsedd för bandy och fotboll. Belysningen består av 99 st.
1 000W lampor.
D-planen är ishockeyrink med konstis och 60x30 m. Stor. Över den
finns 45 st. 500 W-lampor.
Läktarbyggnaden är 80m. Lång och 10 m bred. Där finns omklädningsrum
med dusch och bastu, klubbrum, kiosker, styrelserum, tvättstuga
med två torkrum. På båda gavlarna finns toaletter för allmänheten.
Den gamle rikstränaren Hugo Sjöblom sa att näst Åbo var Grosvad
den vackraste idrottsplats han sett, och han hade sett rätt många.
Jubileumsåret 1987 står så sporthallen färdig och därigenom kan
Grosvadsområdet tillgodose det mesta i idrottsväg.
Referenser:
Boken
Finspångs idrott under 80 år
1937-1987
Tidningartiklar,
medlemsbok, stadgar, lokal historia,
personliga berättelser,video film etc.
Adress:
Finspångs Allmänna Idrottsklubb, FAIK
Bergslagsvägen 29
612 21 FINSPÅNG
---
Kansli, Tfn/Fax: 0122-144 66, 194 45
|
