Flasbjörke
Gårdarna
i Flasbjörke by norrut i socken ligger högt och vackert på västsidan
av sjön Flaten, den släta sjön, skyddad av skogshöjder runtomkring,
där ett björke utgjort ett dominerande inslag i bilden. De mindre
bosättningarna, torpen och backstugorna, byggdes i de flesta
fall mer avsides, helt naturligt, då den jord som kunde nyuppodlas
låg på utmarkerna.
Byn
omnämnes första gången 1560 i en tiondelängde, och elva år senare
fick byborna erlägga sin del av den första Älvsborgs lösen.
Den hade 1628 två brukare, men genom ägodelning ökades brukningsdelarnas
antal till fem eller sex i slutet av 1700-talet. Laga skifte
förrättades 1852. På 1874 års karta över Risinge Tingslag betecknas
Flasbjörke som ett mantal frälse "hvaraf 7/64 kallas Lotorpshumpen
och 57/512 Malthult". Frälsereäntan erlades till Finspång, alltsedan
Lousie de Geer 1641 köpt densamma.
Malthult
avsöndrades från Flasbjörke i slutet av 1600-talet och blev
egen gård. 1673 års dombok säger: "Per Andersson i Flasbjörke
gav till tre personer torpet Maltorp, en ängsteg och så mycket
i skogen de kunde sämjas om. Detta utgjorde betalning för vederbörande
del i Flasbjörke".
Lotorpshumpen,
eller bara humpen, nordost om Ormlången torde ursprungligen
ha hört till Flasbjörke, men bebyggelsen där förs i längderna
ofta under Lotorp. De som bodde där bland bergknallarna kolade
åt Lotorps bruk.
Flasbjörke
ligger i kanten av det järnmalmförande bergslager, vars malm
främst brutits i Vångafältets gruvor. Åtminstone från slutet
av 1500-talet bröts malm i Flasbjörke. Ett flertal gruvhål med
namn som Långgruvan och Laxhålet vittnar härom. Dessa gruvor
utgjorde underlag för Risinge berslag som fick sina privilegier
i mitten av 1500-talet. Då malmen ett århundrade senare sinade,
drogs privilegierna in 1618. Gruvorna levereade i början på
1700-talet limsten till Finspång. Senaste söker belagda brytnings
år var 1716. Men än i dag kan malmvägen skönjas mellan Skirsjörana,
och Bleken står pålar kvar efter de broar över vilket malm och
kol forslat.
I
Flasbjörke fanns också hytta om vilket namnen Hyttbäcken och
Dammkärren fortfarande vittnar. Blåsning skedde i vårfloden
och pågick 10-15 dagar, dock inte varje år. När hyttan lades
ner är okänt, men så sent som 1671 ägde blåsningen rum. Pipan
stod kvar in på 1800-talet, då en bonde K O Månsson rev ner
hälften av den och anordnade en tjärdal där.
Vid
senare företagen ändring av landsvägen sträckning kom hyttplatsen
mitt under vägen. Man hittar slagg i vägkanterna och kullen
väster om vägen vid hyttbäcken är svart av kol. Små bitar av
bokad malm påträffas också.
Långt
senare, i början på 1900-talet, skedde ny brytning, men nu av
torv i Sanduddemossen. Under ett par decennier utskeppades stora
mängder bränntorv till bruken i Lotorp och Finspång. Vid Sanduddens
kaj låg ett stort kolhus, dit skeppare Eklöv med "Sofia" kom
flera gånger per dag. Då han på hemväg kom till Flatsundet,
blåste han i ångvisslan en signal hem till frun som vidarebefordrade
till dottern: "Skynda dej Nanna och sätt på kaffet". "Sofia"
gick sista gången 1922. Hennes mest berömda passagerare var
kronprins Gustav Adolf 1907.
Den
genom tiderna viktigaste produkt var dock säkerligen träkolet.
Böndernas onera utkrävdes till stor del i kol. För att få fram
detta åtgick mycket arbetskraft, och därför hör Flasbjörke till
de byar, där torpbebyggelsen tidigare fick betydlig omfattning.
Redan i slutet på 1600-talet omnämns fem torp: Kolartorp, Malthultatorp,
Risfall, Rösfall och sandviken. I början på 1700-talet tillkom
Berget, vilket liksom Kolartorp och Sandviken låg på Humpen.
-Vid besök vid Kolartorp våren 1983 befanns Fiskeby minnestavla
stulen!
Det
verkliga "torpexplosionen" skedde dock här som annorstädes under
1800-talet. Då röjdes och odlades i varje vinkel och vrå, där
någon utkomstmöjlighet kunde förväntas. Fridenslund, Gräsfallet,
Gräsviken, Hagalund, Karlslund, Karstorp, Norra Lund, Nybygget,
Pettersberg, Ruggmosen, Sandmon, Sandtorp, Sandudden, Skirhult,
Stenkullen och Sörstugan - det är den långa rad av bosättningar,
där en snabbt växande befolkning tog upp kampen för brödfödan.
Namnvalet
talar ibland om nybyggarens förväntning på god äring - Gräsfallet,
Gräsviken - ibland är utsikterna magra - namn på sand - ibland
beskrivs läget - Berget, stenkullen - och ibland står innehavaren
själv för namnet - Karlslund och Pettersberg.
Fridenslund, den mångomtalade Jolpärajons hem, nedmonterades
1933 och flyttades till Lotorp, där det uppfördes vid handelsträdgården.
Vid Gräsfallet vittnar en stenfor högt uppe på en klippa om
loguppfarten. Ett av husen vid Gräsviken ingår numera i en villa
på Kornettvägen i Finspång. Hagalund, även kallad "Harkula",
flyttades 1919 till Gräsviken av en av författarens medlare,
Sigfrid Nicklasson i Lotorp. Den stugan står ännu kvar i Gräsviken.
Norra Lund inköptes 1924 av pingstvänner i Sandudden för 400
kronor, revs och byggdes upp igen och blev kapell i Sandudden.
Pettersberg
har Lisa Strömberg gett en utomordentlig beskrivning av alltifrån
dess tillkomst. Skirhult brann i början på 1970-talet - sedan
brandkåren tänt på. Det hade då senast varit klubbstuga för
simmarna i SK Lore. Men i Skirbäcken strax norr om Skirhult
mellan landsvägen och Ormlången står ännu stensättningar, rester
av den kvarn flasbjörkebönderna hade där.
Sörstugan
eller Kvittkärret eller Qvickkärret - namnen växlar - låg i
en kärrkant på en bergknall strax söder om byn. Jag kom dit
en julidag sommaren 1980. Fiskebytavlan talar om att siste brukaren
avflyttade 1880. Hundra år - och än blommar de brandgula liljorna
och gullvivorna vid Sörstugan. Men granarna står höga inom husgrunden.
Endast
ett fåtal torpstugor står kvar på ursprungliga plats. De som
så gör är fritidshus nästan alla.
Sigfrid
Nicklasson får avsluta skildringen av Flasbjörke, den by i vilket
han levde huvudparten av sitt 90-åriga liv.
-
Farfarsfar flyttade om nygift till Berget 1817. Farfar föddes
där 1819 och jag själv 1890. 1906 blev jag dräng i Flasbjörke,
och en bror övertog Berget. Det revs på 1960-talet. Vi skulle
kola två milor per år till bruket. Jag gick i skolan i Malthult
varannan dag. Gunnar i Kolvetorp påstår att min farfar sköt
den sista vargen i Risinge. Det har jag inget minne av att ha
hört talas om. Däremot berättade de att vargen rev en oxe för
min farfarsfar - det bör ha varit på 1840-talet.
Carl
Thelander
_
_ _
Källor:
Bergsten - Östergötlands Bergslag
Franzén- Ortsnamn i Östergötland
Kugelberg - Fiskeby Fabrik AB skogar
Gustaf Olsson anteckningar från 1925
Wennberg - Lantbebyggelsen i Nordöstra Östergötland
Intervju 1980 med Sigfrid Nicklasson
Material insamlat av studiecirkel inom Risinge Hembygdsförening
