Det frivilliga bildningsarbetet

Det är säkerligen ingen tillfällighet att det fria och frivilliga bildningsarbetet i Finspång har gamla anor. Visserligen förekom veterligt ingen organiserad bildningsverksamhet förrän i början av innevarande sekel, men dessförinnan hade på framsynta mäns initiativ enskilda föreläsningar ordnats i bildningssyfte. Detta förefaller också ganska naturligt om man erinrar sig att Finspångs skolväsen redan på 1800-talet intog en kvalitativt avseende gynnad ställning. Finspångs mest namnkunnige skolföreståndare, Anders Berg, tillkommer så vitt känt är berömmelsen av att ha introducerat föreläsningsverksamheten i Finspång genom egna föreläsningar i början av 1800-talet.

En livskraftig föreläsningsförening

Det var lokalen Kulan, som fick se Finspångs Föreläsningsförening födas vid ett sammanträde den 14 oktober 1905. Brukspastorn Joel Fries hade lyckats intressera disponenterna Axel Ekman och Kristoffer Huldt för tanken att bilda en föreläsningsförening efter mönstret från åtskilliga andra platser i landet. Under den sistnämndes ledning konstituerades föreningen med 24 medlemmar och till styrelse valdes: Pastor Joel Fries, ordförande och föreståndare, järnarbetaren G.E. Törnblom, v ordförande, Skolföreståndare E. Bergsten, sekreterare, järnarbetare Alb. Håkansson, kassaförvaltare, samt järnarbetarna N.P. Ekdahl, J. Tall och gjutaren Frans Dahlqvist.

Redan den 9 december var föreningen färdig att anordna sin första föreläsning I Ekmanska skolans hall, av dr Herman Odhner, Lunnevads folkhögsskola, som talade om folkbildningsarbetet i Skandinavien. Redan från början syntes föreningen få erkännande och ekonomisk hjälp. Kommunalstämman, Nordiska Artilleriverkstäderna och Stens Brukskänkte bidrag och som följd härav kunde man också redan 1906 kvittera ut sitt första statsbidrag, 250 kr. T.o.m vårterminen 1949 har föreningen anordnat ca 1200 föreläsningar, uppläsningar o d, 215 konserter, 26 teaterföreställningar, därav 15 av Riksteatern, samt ett stort antal filmföreställningar. Medeltalet åhörare vid föreläsningar, konserter och teaterföreställningar har under de senaste 35 åren varit omkring 250.

Under arbetsåret 1948-49 har som medelsiffra antecknats för höstterminen 276 och för vårterminen 293. Som intressant jämförelse kan nämnas, att vid landets omkring 600 föreläsningsföreningar medeltalet åhörare vid föreläsningarna endast är omkring 100. 1909 hade på initiativ friherrinnan S. Flemming en biblioteksförening bildats i Finspång och denna överlämnade år 1910 sin boksamling till Föreläsningsföreningen, som sedan dess bedrivit även en omfattande biblioteksverksamhet och man borde därvid ha förmedlat omkring 50,000 boklån till allmänheten. År 1937, då platsens samtliga bibliotek sammanslogs till ett kommunalt folkbibliotek, upphörde också föreläsningsföreningens egen biblioteksverksamhet genom att man överlämnade bibliotekets 800 band till detta.

Det kan utan tvivel betecknas såsom säreget att en föreläsningsförening genom så många år bibehåller sin andliga vitalitet och sin kontakt med allmänheten så framgångsrikt som fallet varit med Finspångs Föreläsningsförening. Ska man söka orsakerna till denna lyckliga utveckling, kommer man ganska snart att fästa sig för objektiviteten i ämnesval och -behandling. Man har rört sig i vida andliga cirklar, behandlat bl a religionskunskap, kyrkohistoria, filosofi, psykologi, historia, kultur, språk, litteratur, fornkunskap, konst, musik, resor, folkliv, geografi, samhällslära, naturvetenskap, ekonomi och samfärdsel, lagt vikt vid aktualiteten, så att åt folk givits vad tidens utveckling anvisat och genom valet av endast de yppersta föreläsare har man försäkrat sig om att föreläsningarna kommit att ge uttryck för objektivitet, elegans till form och djup i innehåll. Ett effektivt abonnemangssystem användes.

Den låga terminsavgiften, 3 kronor, berättigar till fritt inträde vid alla föreläsningar, konserter och filmföreställningar under terminen och till 2 kronors rabatt å teaterbiljetterna. Men eftersom 600-800 terminskort säljas och alltjämt bidrag lämnas av staten, köpingen och industribolagen, har rörelsen kunnat finansieras, oaktat programmen alltmer utvidgats och fördyrats. Rektor Alf Lagerström, föreningens föreståndare sedan 1915, har varit och är fortfarande eldsjälen och den drivande kraften i den livaktiga föreläsningsföreningen. Det är en enastående insats rektor Lagerström gjort för Finspångs bildningsliv och det är främst tack vare honom Finspångs Föreläsningsförening står på det höga plan, som har gjort föreningen känd och aktad över hela vårt land. Rektor Lagerström var från starten år 1913 fram till 1935 även ordförande i Föreläsningsförbundens Riksorganisation och uträttade där ett stort arbete. Som ytterligare ett bevis för den tidigare omtalade initiativkraften hos föreningens målsmän kan nämnas, att man redan 1907 började ordna aftonkurser i svenska språket, matematik och bokföring. Denna verksamhet fortsatte till 1921, då Finspongs lokalavdelning av arbetarnas bildningsförbund upptog samma verksamhet i cirkelform.

ABF har gjort en stor insats

Arbetarrörelsens framträdande och dess representanters stigande inflytande i samhälleliga organ medförde naturligt nog ett ökat behov av vetande allra helst som den socialistiska åskådningen, rätt fattat, kräver ingående kunskap i speciellt samhällskunskap. Man kan också genom föreläsningar, studiecirklar och kollektivanslutning till det 1912 bildade Arbetarnas Bildningsförbund spåra en växande bildningsverksamhet inom arbetsorganisationerna i Finspång från tiden före världskriget. Det var alltså i huvudsak fråga om en organisatorisk utbyggnad, då Finspångs socialdemokratiska ungdomsklubbsstudiecirkel den 12 november 1920 sammankallade representanter för organisationer inom Finspång, tillhörande arbetarnas Bildningsförbund, för att bilda Finspångs lokala bildningsutskott med utbyggnaden Finspångs Arbetares Studiecirkelbibliotek. Då biblioteket 1 juli 1937 överlämnades till det tidigare omtalade Folkbiblioteket, bestod detta av 3603 band i prima skick och en speciell handboksamling i referensavdelningen på 244 band. Inom ABF har praktiskt taget allt studerats, som varit studerbart och som kunnat samla 7-8 intresserade. Man har studerat astronomi, teater, vältalning, bokföring, fackföreningskunskap, kommunalkunskap, nationalekonomi, socialism, organisationskunskap, föreningskunskap, syndikalism, litteratur, svenska, engelska, tyska, esperanto, välskrivning, textning, elektronik, kemi, ciselering, gymnastik, sång, musik, målning, film, data, m m, allt en variationsrik palett upptagande snart sagt alla fält av mänskligt intresse. Man överdriver inte detta studiearbetes betydelse, om man hävdar att det haft en icke obetydlig inverkan på den lokala arbetarrörelsens inre växt, i dess sätt att utvecklas till en positivt danande rörelse av samhällsbyggande art. Många äro de, vilka i flit och möda ha offrat tid, krafter och bekvämlighet för att bära och underhålla den lysande bildningsfacklan.



TBV

Hösten 1938 bildades den första TBV- kommittén (Tjänstemännens Bildningsverksamhet) med ing. O. Svensson som ordförande, ing. W. Ljungberg studieledare, herr Gösta Klinga sekreterare och herr Einar Andersson kassör. Rekordläsåret 1945-46 arbetade i TBV:s regi 16 cirklar med 200 deltagare. Bl. a studerades psykologi, föreningskunskap, engelska och spanska. På programmet har också funnits hobbyämnen som trädgårdsskötsel, träslöjd, teckning och målning. Ett par namn som icke kan förbigås med tystnad i en historik som denna är ingenjörerna Gösta Lindholm och Karl Olsson, vilka båda under en följd av år nedlagt ett stimulerande och osjälviskt arbete för att bereda väg för TBV i Finspång. Det är de fackliga organisationerna, anslutna till TCO, som ligger bakom TBV, men i Finspång har först under 1949 deltagarna i cirklarna rekryterats även från andra organisationer än SIF och SAF. Allmänheten vid sidan om TCO-kretsen har alltid haft möjlighet ( och även utnyttjat) att deltaga i TBV:s studieverksamhet, vilken är stadsunderstödd.