Författare okänd

Vallonättlingar på trevligt besök i Finspång

Ända sedan de första vallonsmederna kom in i Sverige i början av 1600-talet, har som bekant Finspång varit en av vallonernas och vallonättlingarnas huvudorter i vårt land. Redan 1629 arbetade 56 valloner vid bruket. I motsats till vad som skett vid de uppländska vallonbruken, har väl det främmande befolkningselementet i Finspång snabbare smält samman med den svenska stammen, men än i dag märker man i kyrkböcker och industriernas personalförteckningar ett flertal vallonska namn, och många av dessa vallonättlingar kan följa sina släkter långt tillbaka till 1600-talet.

Sällskapet Vallonättlingar, som hittills huvudsakligen rekryterats bland ättlingar till vallonsmeder vid de uppländska bruken Österby, Lövsta, Gimo och andra och vars uppgift är att stimulera förståelse för och kännedom om valloninvandringen, orsakerna därtill samt angående vallonernas insats i svensk historia, gästade Kristi Himmelfärdsdag med en grupp på ca 75 personer Finspång. Köpingen stod som värd men SM och STAL bjöd gästerna och särskilt inbjudna finspångsbor med vallonblod i ådrorna på middag.

Gästerna anlände vid 12-tiden på dagen och bestods genast efter ankomsten en officiell mottagning med köpingsfullmäktiges ordförande, Fritz K. Skeppstedt, som ledande man i mottagningskommittén. Mottagningen skedde i Folkets Hus biografsalong, där blåsorkestern spelade och herr Skeppstedt tolkade samhällets välkomsthälsning samt erinrade om den betydelse vallonerna haft i Finspångs utveckling. Vid en kopp te i biografens foajé berättade sedan gjutmästare Frans Dahlqvist några drag ur Finspångs historia och uppehöll sig särskilt vid den roll den de Geerska släkten spelat. Herr Dahlqvists litet smått kåserande anförande rönte allmän uppskattning och gästernas färdledare, ingenjör O. Martinelle, ansåg att det vittnade om en sådan kännedom om och ett sådant intresse för vallonernas historia, att det berättigade herr Dahlqvist ett hedersledamotskap i sällskapet, en utmärkelse som omedelbart överlämnades.

Gästerna besåg under eftermiddagen Finspångs sevärdheter - Slottet, Auroraparken, Lugnet, Auroras ek - och efter middagen, innan busskylarna definitivt riktades mot Stockholm, gjordes en avstickare till Risinge gamla kyrka, Finspångsortens mycket intressanta medeltida minnesmärke.

Det må nämnas att detta besök åstadkom en omfattande rekrytering av medlemmar till sällskapet bland finspångska vallonättlingar.