Lasarettet i Finspång 100 år 1880 - 1980
Stig Schilling

Anteckningar ur direktionsprotokoll m m åren 1877 - 1980 med anledning av lasarettets 100-åriga tillvaro.

Redan på 1700-talet omtalas, att en brukskirurg fanns anställd vid Finspångs bruk. Något "sjukhus" blev troligen ej inrättat förrän på 1850-talet i samband med den svåra koleraepidemien, då vårdplatser anordnades i den numera rivna byggnaden "Spetaln" belägen på södra sidan om strömmen, ungefär där nuvarande Bergslagsbron ligger. Det första egentliga sjukhuset inrättades och drevs av Finspångs bruk på 1860-talet i en mindre 2-våningsbyggnad invid torget i hörnet av Vallonvägen och Lasarettsvägen. Byggnaden har sedan bland annat använts som apotek. Vid detta sjukhus kunde, enligt avtal av år 1870 mellan bruket och landstinget, mottagas även patienter från de kommuner, som var belägna inom Finspångs läns domsaga. Landstinget betalade för dessa patienter skillnaden mellan den verkliga driftskostnaden (beräknad till 1 rdr och 25 öre per dag) och fastställd legosängsavgift (40 öre per dag).

Inom Östergötlands län fanns vid landstingets tillkomst år 1862 lasarett anordnade i Norrköping, Linköping, Söderköping och Vadstena. På 1870-talet togs länets lasarettsväsende under omprövning på förslag av landstingsledamoten Magnus Huss, tidigare generaldirektör för hospitalen, lasaretten och kurhusen i riket. Efter företagen utredning beslutade 1873 års landsting att ytterligare två lasarett skulle uppföras. Dessa skulle placeras i norra respektive södra delen av landstingsområdet och bestämdes förläggningsorterna till Finspång och Kisa. Vardera Lasarett skulle omfatta ca 20 vårdplatser.

1876 års landsting beslutade i enlighet med 1873 års principbeslut att lasarettet i Finspång skulle byggas för 18 vårdplatser, varav 12 skulle omedelbart utrustas. Ägaren av Finspångs bruk, kommendören och riddaren Carl Ekman förklarade sig villig betala 1/3 av kostnaden, varför landstinget beslutade anvisa 16.400 kronor för ändamålet, varav hälften skulle uttaxeras år 1877.

Samma års landsting valde även ledamöter i den första direktionen för lasarettet. Följande personer utsågs (landshövdingen i länet var självskriven ordförande):
Bruksägaren m m C Ekman
Bruksägaren F Bergvall
Kyrkoherden JM Cassel
Greve G O Mörner
Häradshövdingen G Odelstjerne samt
Herr G Andersson i Simonstorp

Direktionen höll sitt första sammanträde den 11 januari 1877 och beslutar då bland annat att föreslå att det nya lasarettet uppföres å en "öster om handlanden Hagelsteins trädgård belägen och intill sjön Bönnern gränsande del s k Svälthagen omfattande 2 tunnlands areal, vilket område bruksägare C Ekman förklarade sig beredvillig att upplåta för ändamålet".

Uppdrag gavs åt arkitekt Holmgren att uppgöra ritningar till lassarettsbyggnaden. Därjämte beslutade direktionen att redan under vintern spränga och framköra sten till den blivande lasarettsbyggnaden grund.

Enligt protokoll den 5 september 1877 förelåg ritningar och kostnadsberäkning till uppförande av lasarettsbyggnaden. Kostnadsberäkningen slutade å 30.450 kronor. Bruksägaren C Ekman förklarade sig villig att åtaga sig uppförandet av sjukhuset, därest ritningarna blevo godkända, mot ett bidrag från landstinget å 16.400 kronor.

Direktionen beslutade att tillstyrka landstinget att godkänna ritningarna under dessa förutsättningar.

Förslaget som upptogs som motion av häradshövdingen G Odelstjerna, behandlades av 1877 års landsting under § 31 enligt följande:

" I anledning av Herr Häradshövdingen G Odelstjernas motion om landstingets fastställelse av uppgjord ritning till ett nytt sjukhus vid Finspång, hade utskottet nr 3 avgivit följande nu upplästa betänkande: "Utskottet, som funnit den ifrågavarande ritningen i allo ändamålsenlig och särdeles prydlig, tillstyrker landstinget att för sin del godkänna densamma varjämte utskottet hemställer att landstinget, med tacksamt erkännande av Herr Brukspatron Ekmans frikostiga anbud, uppdrager åt förvaltningsutskottet att, såsom bidrag till uppbyggande av Finspångs lasarett, i ett för allt utbetala till Herr Brukspatron Ekman 16.400 kronor; varav 8.400 äro upptagna i staten för innevarande år och att de återstående 8.000 kronorna skola upptagas i staten för nästkommande år".

På därom framställda särskilda propositionerna blev detta betänkande av landstinget bifallet".

Vid sammanträde med direktionen den 2 augusti 1879 rapporterades, att byggnadsarbetena med lasarettet fortskridit så långt, att sjukhuset beräknades kunna tagas i bruk under år 1880, varför förslag till utgifts- och inkomststat för nästkommande år upprättades enligt följande.

Statsförslaget godkändes av 1879 års landsting med den ändringen, att läkarlönen minskas med 300 kronor och att utredningskostnaderna utgick. Orsaken till det sistnämnda var, att brukspatron Ekman förklarat sig villig att utan kostnad till det nya sjukhuset överlåta den å brukssjukhuset befintliga utrustningen. Landstingets kostnad fastställdes till 4.700 kronor, ur vilket belopp även skulle bestridas kostnaderna för bidrag till det av bruket drivna sjukhuset, intill dess det nya lasarettet kunde tagas i bruk.

Enligt direktionens protokoll den 26 juni 1880 beslutades bland annat att ledigförklara läkartjänsten vid det nya lasarettet mot en årlig lön å 1.000 kronor och att föreslå uppsägning av gällande överenskommelse om sjukvård å Finspångs bruks enskilda sjukhem från och med den 1 oktober 1880.

Den 1 oktober 1880 togs det nya sjukhuset i bruk, då 12 av de planerade 18 sängplatserna var färdigutrustade. Enligt anteckningar av syssloman J A Dahl hade byggnadskostnaderna uppgått till 54.130 kronor, varav landstinget bidragit med 16.400 kronor. Resterande belopp hade bestridits av brukspatron C Ekman, som även kostnadsfritt ställt tomt till förfogande och skänkt tidigare brukssjukhusets inventarier till det nya lasarettet.

Vid direktionens sammanträde den 6 oktober 1880 förordnandes med lic G J Strömberg att från och med den 1 oktober 1880 bestrida läkartjänsten vid lasarettet. Därjämte beslöts att ledigförklara sysslomanstjänsten med ett årsarvode å 200 kronor. Till första innehavare av sysslomanstjänsten utsågs sedemera bland 3 sökanden bruksförvaltaren Hjalmar Höjer.

Vidare godkändes avtal med sjuksköterskan, som mot en ersättning av 50 öre per dag och patient skulle tillhandahålla mat till de sjuka.

I protokollet den 7 juni 1881 anmäldes, att kostnaderna för de tre månaders drift av lasarettet under år 1880 uppgått till 1.001 kronor, varav avlöningskostnaderna uppgjorde 425 kronor. Antalet intagna hade uppgått till 38 st, vilka hade vårdats under sammanlagt 1.065 dagar. Medelkostnaden per dag och sjuk uppgick till 95 öre.

Enligt protokoll den 14 november 1881 hade Medicinalstyrelsens första inspektion av lasarettet ägt rum och verkställts av medicinalrådet O F Hallin, ur vars berättelse följande finnes citerat i protokollet: Sjukhuset utmärker sig ej mindre för ett synnerligen vackert läge, god och tjenlig grund, än äfven för en ändamålsenlig konstruktion".

Under 1881 färdigutrustades resterande 6 vårdplatser. Kostnaderna härför uppgick till 4.087 kronor.

Av protokollen för de närmaste åren framgår att ytterligare vårdplatser färdigställes, så att det vid sekelskiftet finns 22 vårdplatser, som år 1902 ökas till 25 st. Efter denna utökning av vårdplatserna anställdes en extra sjuksköterska och ytterligare en piga och en dräng.

År 1889 anmäldes, att "Nya uthuset" blivit uppfört, inrymmande likbod, obduktionsrum, desinfektionsrum och mangelrum. Kostnaderna för denna byggnad hade även de bestridits av brukspatron C Ekman.

Av protokoll i oktober 1886 framgår att lasarettet ej kunnat använda det vatten, som tidigare tagits ur "bruksströmmen". Ny brunn skulle anordnas såsom vattentäkt. Av Medicinalstyrelsens inspektionsrapport från juni 1902 framgår även , att vattenfrågan vore ett stort problem för lasarettet. Sedermera anordnas inom lasarettsområdet ånyo en ny brunn med tillhörande vattenverk, som blev färdigställt år 1912, och som sedan är i bruk till dess att lasarettet i mitten av 1930-talet anslutes till Finspångs kommunala vattenledningsnät.

Vissa personalproblem förekom, vilket framgår av ett protokoll den 22 juni 1889, där det anmäldes att pigorna, som nu var två till antalet, hade uttalat missnöje med sina löneförmåner/årslönen 275 :- + fritt vivre/. Direktionen beslöt att höja årslönen med 35 kronor, som i from av gratifikation skulle tilldelas dem till jul.

Till direktionens sammanträde den 30 November 1897 hade från lasarettsläkaren G Strömberg inkommit en skrivelse om installation av elektrisk belysning i lasarettet, varur följande kan citeras: " Finspongs lasarett är enligt mitt förmenande i allmänhet synnerligen väl tillkommit och ordnat. En olägenhet vidlåder dock operationsrummet, och en ganska stor sådan, och den är att belysningen i detsamma är i hög grad otillfredsställande. Under mörka dagar då det gäller att operera i kroppens hålor eller att göra underbindingar å djupt liggande blodkärl, är det med största svårighet och ej utan bekymmer, som dess operationer kunna väl utföras".

Direktionen beslöt att installation av elektrisk belysning skulle ske inom lasarettet och skulle kostnaderna härför bestridas av tillgängliga medel. Enligt protokoll i juni månad följande år anmäldes, att installationerna var utförda och att kostnaderna härför uppgått till 900 kronor.

Ur ovannämnda inspektionsrapport av juni 1902 kan anföras, att Medicinalstyrelsen ifrågasatt, huruvida icke sjuksköterskan borde befrias från all mathållning för att mera odelat kunna ägna sig åt "sjukskötseln".

År 1903 installerades rikstelefon. Dock hade redan år 1882 telefon anordnats mellan lasarett och läkarens bostad, inrymd i flygelbyggnaden till Finspångs slott.

I samband med utrustning av ytterligare 5 vårdplatser år 1904 anställdes en kokerska och ett köksbiträde, varvid sjuksköterskan befriades från mathållningen.

Från och med samma år beviljades biträdena 1 veckas årlig semester, dock om möjligt utan att vikarier anställdes.

Efter det att landstinget år 1903 fattat beslut om utredning om ytterligare utbyggnad av lasarettet att omfatta 35 vårdplatser och uppförande av nytt kök och ny operationsavdelning, beslutade 1906 års landsting härom och beviljade ett förslagsanslag å 30.000 kronor härför. År 1908 var utbyggnaden färdig och hade betingat en kostnad å 38.600 kronor.

År 1907 beslöts, att prästman skulle anställas vid lasarettet. Förste innehavare av tjänsten såsom lasarettspastor blev pastor J Fries.

Av protokollen framgår att ett första beslut om central upphandling för länets sjukhus fattades år 1908 av landstingets förvaltningsutskott, då gemensam upphandling av kol och koks för länets samtliga lasarett verkställdes.

I protokoll den 11 maj januari 1910 avger direktionen yttrande över en av Medicinalstyrelsen till Konungen ingiven skrivelse, där styrelsen, sedan direktionen anhållit att den vakanta lasarettsläkartjänsten skulle förklaras till ansökan ledig, i underdåninghet hemställer, att Kungl Maj:t täcktes dels anmoda Östergötlands läns landsting att tillse att tjänlig bostad för lasarettsläkaren i Finspång måtte anskaffas, dels föreskriva att med annonseringen av lasarettsläkartjänsten skulle anstå till bostadsfrågan blivit på vederbörligt sätt ordnad och att under tiden tjänsten måtte uppehållas allenast genom tillfälligt förordnande av Medicinalstyrelsen.

Direktionen meddelar i sitt yttrande, att utfästelse erhållits från dåvarande ägaren av tidigare läkarbostad/Stens Bruks AB/ att denne tills vidare upplåter bostaden till lasarettsläkaren och att denna utfästelse gäller med en uppsägningstid på 2 år.

Något beslut i ärendet kan ej återfinnas i direktionsprotokollen, men har tydligen Kungl Maj:t ej fäst något avseende vid Medicinalstyrelsens hemställan, då direktionen enligt protokoll den 20 juli samma år avger förord till med lic E Helling, som uppförts i första förslagsrummet bland 9 sökanden till lasarettsläkartjänsten. Helling blir sedemera utnämnd till lasarettsläkare i oktober samma år.

År 1911 beslutades om anordnande av apotkesförråd vid lasarettet för att nedbringa medicinkostnaderna, som år 1910 hade uppgått till 3.562 kronor.

Samma år lades grunden till bibliotek vid lasarettet, då det genom frivilliga gåvor erhållits 300 kronor för inköp av böcker.

Stens Bruk uppsäger år 1913 kontraktet om läkarbostaden att upphöra den 14 mars 1915. Direktionen anskaffar i anledning härav ritningar och kostnadsförslag för uppförande av läkarbostad inom lasarettsområdet och begär hos landstinget ett anslag å 29.900 kronor härför. Landstinget, som i princip godkänner förslaget om byggande av en läkarbostad, förkastar dock det ingivna förslaget och beviljar endast ett anslag å 20.000 kronor. Som protest häremot avgår hela direktionen och ny direktion utses av landstinget. Den nya direktionen låter uppföra lasarettsläkarbostad enligt nya ritningar och blir densamma färdigställd i början av år 1915. Byggnadskostnaderna hade då uppgått till ca 20.700 kronor, varjämte tomtmark måst inlösas för 4.500 kronor.

I protokoll den 12 december 1913 anmäles att inspektion av Medicinalstyrelsen förättats å lasarettet den 12 juni samma år. Som allmänt omdöme angives i inspektionsberättelsen, att sjukhuset är mycket anlitat och att det åtnjuter allmänhetens förtroende och att det skötes med ordning och omsorg av lasarettsläkaren, som dock har stora svårigheter att övervinna, då lasarettet i flera avseenden är i mindre väl tillgodosett. Sjukvårdspersonalen behöver ökas med en sköterska/ endast två finnas anställda/. Det gamla sjukhuset behöver grundligt repareras och helst förses med centralvärme och vattenklosetter vilka senare enligt berättelsen sprider elak lukt. Därjämte bör befintlig panel i sjukrummen borttagas för att få bort ohyran. Vidare bör nuvarande överbeläggning med 10 sängar på 48kvm ej tillåtas, då moderna "evakuations- och uppvärmningsanordningar" ej finnas. En utvidgning av lasarettet torde böra ifrågasättas enligt berättelsen.

Åren 1914 och 1915 begärdes och erhölls anslag för installationen av vattenklosetter i särskilda toalettrum.

Särskilt peronalbostadshus anordnades år 1916 i en äldre byggnad, "Gula kulan", inom området, varvid 5 nya vårdplatser erhölls.

Särskilt röntgenlaboratorium inrättas samma år.

Av protokollen under åren för första världskriget framgår att stora svårigheter förelåg beträffande kostförsörjningen. Så skrives t ex i protokoll år 1918 att tillståndet är outhärdligt. Stora anslagsöverskridanden med följande begäran om tilläggsanslag förekommer. Oroligt var det även bland personalen. Så uteblir t ex år 1917 den extra tvättpersonalen på grund av missnöje med lönesättningen. Samma är påbörjas utredning om enhetliga löner inom landstingsområdet för personalen vid landstingets sjukvårdsanstalter.

År 1921 begärdes och erhölls anslag för utvidgning av värmecentralen så att samtliga rum kunde utrustas med centralvärme och vedeldning i kakelugnar upphöra.

Trots att under åren nya vårdplatser anordnats och förbättringar utförts, var det gamla lasarettet för litet och omodernt, vilket påtalades i de berättelser, som avgavs vid de av Medicinalstyrelsens verkställda inspektionerna av lasarettet. År 1922 tillsatte därför landstinget en kommitté för att utreda och inkoma med förslag till ett till 60 vårdplatser utbyggt lasarett i Finspång. Kommittén inkom med två alternativ, dels uppförande av ett helt nytt lasarett, dels om- och tillbyggnad av det gamla lasarettet. 1925 års landsting beslöt , att tillbyggnad skulle ske samt att det sålunda utbyggda lasarettet skulle omfatta ca 60 vårdplatser.

Ny- och ombyggnaden påbörjades redan året därpå och var helt genomförd år 1928. Det nybyggda lasarettet beskrevs sålunda:

"Nybyggnaden utgår österut i vinkel från det gamla lasarettets södra ände, vilken även utökas något genom en tillbyggnad. Nybyggnads - och därmed hela lasarettets huvudfasad vetter åt söder. Mitt på den nya byggnadskroppens norra fasad utgår en mindre utbyggnad mot norr. Den nybyggda delen är uppförd i 4 våningar: en souterrängvåningen, inrymmande förrådslokaler, en bottenvåning, innehållande mottagningsavdelning, röntgen, sysslomansexpedition samt bad, därovanför en större och en mindre vårdavdelning jämte sköterskerum och slutligen en i det stora hela oinredd vind. Den ovannämnda byggnaden mot norr är i 5 våningar och innehåller pannrum, tvätt, köksdepartement, operationsavdelning samt överst bostadsrum för personal. Innanför huvuduingången finnes en stor och ljus vestibul med bl a ett vackert kassettak, som bekostats av bankdirektör Karl Almqvist, Finspång, och som utförts av artisten Lindelöv, Stockholm".

Från och med 1928 har lasarettet erhållit tillstånd att anställa en assistentläkare, vilken förordnandes på högst 8 månader, och enligt gällande bestämmelser kunde förordnandet ej förlängas. Direktionen begärde därför i budgetförslaget för år 1930 anslag för de anställande av en extra läkare, vilken kunde förordnas för en tid av 1 år i sänder. Landstinget avslog dock denna framställning. På förnyad begäran erhölls sedermera ett tillstånd att från och med 1933 utbyta assistentläkartjänsten mot en extra läkarbefattning.

I skrivelse till direktionens sammanträde i juni 1932 fäster lasarettsläkaren direktionens uppmärksamhet på de förhållanden, som är rådande på lasarettet beträffande barnaföderskor. Dessa hade nämligen hittills själva fått tillkalla en barnmorska och även lämna ersättning till denna. Direktionen beslöt att för närmare utredning bordlägga ärendet. Sedermera beslöt direktionen, sedan Medicinalstyrelsen vid inspektion uttalat sig för att en fast barnmorsketjänst behövde inrättas vid lasarettet, att begära inrättande av barnmorsketjänst från och med år 1934. Detta förslag avslogs av landstinget, som samtidigt fattade beslut om att normala förlossningsfall icke fick tagas in för behandling å lasarettet.

Enligt protokoll i juni 1935 framgår, att landstinget efter verkställd utredning kommer att föreslå inrättande av barnbördsavdelning vid lasarettet, varför i budgetförslaget för år 1936 upptages anslag för en barnbördsavdelning å 6 vårdplatser och anhållan om inrättande av en barnmorsketjänst.

Samma år omändras den tidigare inrättade tjänsten till en fast underläkartjänst.

Barnbördsavdelningen om 6 vårdplatser med tillhörande förlossningsavdelning öppnades 1 oktober 1939.

Under år 1939 öppnades även en ny avdelning, omfattande 4 halv- och helenskilda rum och en mindre sal med 6 vårdplatser med tillhörande biutrymmen.

Samma år färdigställdes ett personalbostadshus, inrymmande 2 familjebostäder / för underläkare resp vaktmästare / samt 1 dublett, 7 sköterskerum och 11 biträdesrum.

Ytterligare en underläkartjänst inrättades från och med år 1940.

År 1951 erhåller lasarettet särskild röntgenläkare, då innehavaren av lasarettsläkartjänsten å röntgenavdelningen i Söderköping ålägges såsom konsult tjänstgöra i Finspång 3 dagar/vecka.

Under år 1952 moderniseras röntgenavdelningen och i samband därmed överflyttas röntgenläkartjänsten i Söderköping till Finspångs lasarett, med skyldighet för innehavaren att tjänstgöra som konsult i Söderköping.

1952 års landsting beslutar, att lasarettet skall om- och tillbyggas till s k normallasarett och anvisar härför 8.200.000 kronor. Därjämte anvisades 2.460.000 kronor för byggande av personalbostäder, vilket senare beslut sedermera ändras, då anordnandet av personalbostäder ansågs utgöra en primärkommunal angelägenhet.

År 1954 tillsattes en byggnadskommitté för lasarettets om- och tillbyggnad.

Från och med den 1 Juli 1955 öppnas en till lasarettet ansluten långvårdsavdelning å 23 vårdplatser i f d epidemisjukstugans lokaler.

Under år 1956 erhölls byggnadskvot för 1:a etappen av lasarettets utbyggnad, omfattande uppförande av 3 vårdavdelningar å vardera 24 vårdplatser för långvarigt sjuka och ny panncentral. Byggnadsarbetena påbörjades den 16 september. År 1958 färdigställdes 1:a etappen och påbörjades 2:a etappen av nybyggnaden. Härvid revs vissa delar av det gamla lasarettet, bland andra den del, som färdigställts år 1880. De nyuppförda långvårdsavdelningarna togs i bruk såsom akutplatser under byggnadstiden. 2:a etappen omfattade uppförande av vårdavdelningsbyggnad, inrymmande 3 vårdavdelningar å vardera 32 vårdplatser och lokaler för fysikalisk terapi, badavdelning, förrådslokaler m m samt behandlingsbyggnad, inrymmande kirurgisk mottagnings-, röntgen-, operations- och BB-avdelning å andra 14 vårdplatser med tillhörande förlossningsavdelning och därjämte obduktionsbyggnad med bisättningslokaler.

Samtidigt med 2:a etappens byggnation utfördes ombyggnadsarbeten inom f d Finspångs Handelsförenings lokaler för anordnande av provisoriska mottagnings lokaler för en medicinsk avdelning för att lasarettets delning till normallasarett skulle kunna verkställas. 1957 års landsting hade beslutat om inrättande av överläkartjänst å en medicinsk klinik vid lasarettet. I början av år 1959 var arbetena med iordningställande av den provisoriska medicinska mottagningen klara och den 1 februari öppnades den medicinska kliniken med till en början 46 vårdplatser.

Byggnadsarbetena med etapp 2 pågick hela året och planeringsarbetena för 3:e etappen påbörjades.

År 1959 inrättades en underläkartjänst å röntgenavdelningen, vilken tjänst nästkommande år omändras till biträdande överläkaretjänst. År 1960 erhåller medicinska och kirurgiska klinikerna ytterligare en underläkaretjänst vardera.

År 1961 är byggnadsarbetena för etapp 2 färdiga och inflyttning till de nya lokalerna sker. Samtidigt påbörjas 3:e och sista etappen, som omfattar ombyggnad av de år 1928 uppförda delarna av lasarettet, där en vårdavdelning å 31 platser och definitiva mottagningslokaler för medicinska kliniken, laboratorium och expeditionslokaler för förvaltningen anordnas. Dessutom nybyggdes köksavdelningen med personalmatsalar. Denna etapp Slutfördes under år 1962, då det nya fullt moderna lasarettet, omfattande 213 vårdplatser stod helt färdigt och invigdes den 18 december samma år i närvaro av bland andra inrikesminister Rune Johansson, medicinalråd Zweigbergk, representanter för landstinget med flera.

Landstinget beslutade vid sammanträde i juni 1973 antaga ny organisationsplan för länets sjukvård, då landstingsområdet indelades i tre distrikt med särskild direktion för varje distrikt. Den särskilda direktionen för Finspångs lasarett upphör och har sitt sista sammanträde den 28 december 1973. Lasarettet lyder från och med den 1 januari 1974 under direktionen för Östra sjukvårdsdistriktet med säte i Norrköping.

År 1975 öppnas en medicinsk barnmottagning, under egen överläkare, som erhåller lokaler i det 1939 uppförda personalbostadshuset. I samma byggnad iordningställes lokaler för företagshälsovården.

Förlossningsverksamheten vid lasarettet nedlägges år 1978 och överflyttas till Centrallasarettet i Norrköping. Vårdavdelningen användes tills vidare såsom eftervårdsavdelning för nyförlösta.

1979 avlämnar en av landstinget tillsatt kommitté förslag till upprustning av Finspångs lasarett.

Förteckning över ordförande och vice ordförande i direktionen för Lasarettet i Finspång åren 1877-1973

Förteckning över lasarettsläkare-klinikchefer vid Finspångs lasarett åren 1880-1980

Uppgifter beträffande antal vårdplatser, intagna, kostnader m.m. vid Finspångs lasarett åren 1881 - 1979

1) Uppgifter för 1925 saknas

2) Uppgifter för 1940 saknas

3) Exkl långvårdspatienter