 
 |
 |
Äldreomsorg,
sjukvård, apotek
Text och bild från Finspångsboken
Redan på 1600-talet tog Louis De Geer d ä väl hand om sina anställda.
Man kan säga att han bildade skolor. Järnbruken och godsen i Sverige
hade en högre standard än småstäder och ren landsbygd. Hospitalshuset
(Spettar´n) byggdes främst för åldringar och sjuka samt änkor som
försörjes på bruksherrens bekostnad. I slutet av husets brukstid
på 1960-talet var flertalet av dem som bodde där äldre personer
som fullgjort sitt livsdagsverke i finspångsindustrin.
I och med att Risinge sockens nya arbets- och försörjningsinrättning,
uppförd på Ingelstad Västergård, togs i bruk den 29 november 1881
upphörde brukets enskilda fattigvård. Pådrivarna för Ingelstadanläggningen
var i fösta hand brukspatronerna Fredrik Bergvall på Stjärnvik,
Albert Ekelund på Kolstad och Carl Ekman på Finspång. Enligt muntlig
skulle bönderna i socken vid åsynen av den stora byggnaden ha yttrat:
"Ålderdomshemmet blir så stort och dyrt så vi kommer väl dit allihop".
Ålderdomshemmet fungerade i 75 år d v s till 1956 då Storängsgården
i centralorten togs i bruk. Ytterligare ett ålderdomshem skulle
byggas i centralorten på Högbyområdet. Principbeslut var klart i
kommunfullmäktige men planerna ändrades. I stället byggdes tre bostadshus
med gemensam servicecentral. Högbyanläggningen stod färdig 1978.
Sjukhus
På 1860-talet inrättades ett brukssjukhus beläget i en tvåvåningsbyggnad
vid marknadstorget i hörnet av nuvarande Vallon- och Lasarettsvägarna.
År 1873 beslöt landstinget att bygga ytterligare två lasarett i
länet, det ena i Kisa och det andra i Finspång. Finspångslasarettet
skulle dimensioneras för 18 vårdplatser, varav de 12 omedelbart
skulle utrustas. Ägaren till Finspångs bruk Carl Ekman förklarade
sig villig att betala 1/3 av kostnaden, varför landstinget anvisade
16 400 kronor för ändamålet, varav hälften skulle uttaxeras år 1877.
Direktionen för lasarettet höll sitt första sammanträde den 11 januari
1877 och beslöt då bl a att föreslå att det nya lasarettet skulle
uppföras "på en öster om handlanden Hagelsteins trädgård belägen
och intill sjön Bönnern gränsade del av den s k Svälthagen, omfattande
2 tunnlands areal". Den 5 sept. 1877 förelåg ritningar och kostnadsberäkning.
Den slutade på 30 450 kronor. Carl Ekman förklarade sig villig att
åtaga sig att uppföra sjukhuset om ritningarna blev godkända mot
ett bidrag från landstinget på 16 400 kronor.
Den 6 oktober 1880 förornades bruksläkaren med. Lic. Custaf Johan
Strömberg att uppehålla läkartjänsten. 1908 hade lasarettet utökats
till 35 vårdplatser. 1928 fanns sextio vårdplatser. En ombyggnad
till s k delat lasarett beslöts år 1952. Nu började en 10 årig byggnadsperiod.
Den 18 december 1962 invigdes det nya fullt moderna lasarettet omfattande
213 vårdplatser.
Av alla skickliga läkare som tjänstgjort vid lasarettet har hittills
den förste läkaren G. Strömberg haft den längsta tjänstgörningstiden
nämligen 1880-1902.
Bad är hälsa
Det är välbekant att personlig hygien och renlighetsbad inte var
högsta mode under 1700-talet och 1800-talen. Likafullt har vi Aurora
Taubes präktiga marmorbadkar som bevis på att bättre tider långsiktigt
var i antågande.
För gemene man och för den delen kvinna skedde vinterhalvårets bad
till jul, då den laggade träbaljan togs in i köket. Det värmdes
vatten och så kunde hela familjen nödstoftigt skrubba sig ren, en
efter en. Bad förekom vid lämplig väderlek även i samband med tvätt
i bryggstugorna.
Visserligen var arbetet vid bruket högsta grad smutsigt men smuts
av träkol, sot från smedjor och gjuterier eller trätjära som
användes som smörja och impregneringsmedel - sådan smuts ansågs
inte hälsovårdlig. Det folkliga talesättet gällde: "En frisk kropp
håller sig ren".
Stens bruk anordnade 1905 i anslutning till valsverket ett varmbadhus
för personalen. Med bolagens medverkan bildades Finspångs Badhus
AB. Enligt stiftelseurkunden 1906 tecknades omedelbart 28 aktier
á 10 kronor bl a av bruksdisponenten vid Stens bruk AB och verkställande
direktören vid AB Nordiska Artilleriverkstäderna mm. Badhusbolaget
skulle omfatta 1000 aktier. Aktieteckningen gick utmärkt.
Badhuset blev färdigt 13 februari 1908. Den första badgästen var
kamrer Carl Eriksson vid Stens bruk. Badhuset blev med tiden tämligen
slitet efter 6 decenniers badande. Bolagets siste verkställande
direktör var Anders Thunblad. Den sista baderskan var fru Ingeborg
Schulz. Hennes söner, Gerhard och Einar, lärde sig simma i den lilla
bassängen redan i 3-4 års åldern. Den var också de sista badgästerna
den 28 januari 1967. Samma datum öppnades nuvarande Simhallen.
Apotek
Från sin första plats i läkarrummet i anslutning till bruksläkarens
bostad i södra slottsflygeln flyttades apoteket till den kontors-byggnad
som senare blev Metallverkens lager. Då brukets sjukhusbyggnad blev
ledig 1880 flyttade apoteket till denna byggnad vid marknadstorget
och förblev där i 50 år. Därefter fanns apoteket vid Jonas Wenströms
väg och 1969 togs nuvarande lokaler i förvaltningshuset i bruk.
Det var den 1 november 1856 som brukspatron Carl Ekman beviljades
rätten att lägga ett apotek vi Finspångs bruk. Under åren 1856-1924
var apoteket filial till apoteket Östgöta Lejon i Norrköping. Egna
privilegier fick apoteket 1924. Förste innehavaren var apotekare
John Eriksson från Norrköping.
Med tanke på apotekets historia är det naturligt att apoteket i
dag bär namnet Bruksapoteket. |
|
|
|
