




















 |
 |
Kommunen
och dess ledning- historik
Text och bild från Finspångsboken
Det demokratiska genombrottet med allmän och lika rösträtt för män
och kvinnor innebar att alla fick större inflytande när det gällde
politik och samhällsfrågor.
I Finspång kunde det gå livligt till på kommunal- och kyrkostämmor
som hölls i Risinge kyrka, sockenstugan eller i Samlingshuset. Diskussionens
vågor kunde gå höga. Blev det omröstning efter kyrkröstlängden var
det brukspatron, besuttna bönder och andra förmögna som förfogade
över röstmajoriteten under det att det månghövdade småfolkets röster
vägde lätt.
Kommunalfullmäktige i Finspång började 1919 sedan det hållits allmänna
val. Vid valet fick socialdemokraterna 20 platser och de borgerliga
partierna tillsammans 10 platser. Till ordförande i den nya kommunalfullmäktigeförsamlingen
utsågs skogschef Johan Karsberg med järnarbetaren Ivan Larsson som
vice ordförande. När Risinge landskommun ombildades till Finspångs
köping den 1 januari 1942 bestod kommunalfullmäktigeförsamlingen
av 2 höger, 2 folkpartister, 1 center och 25 socialdemokrater.
När den nya kommunen Finspång startade sin verksamhet den 1 januari
1971 genom sammanslagning av Finspångs köping, Hällestad och Hävla
landskommuner var den politiska sammansättningen i kommunfullmäktige
följande: 5 m, 9 c 6 fp, 1 kds, 33 s, 1vpk.
Den borgerliga kommunen Finspång omfattar församlingarna Hällestad,
Regna, Risinge och Skedevi. Under perioden 1920-1980 ökade befolkningen
i Risinge församling från 8 800 personer till 18 200 personer. Den
största ökningen visar 10-årsperioden 1960-1970 med 3 402 personer.
Huvudparten av bostadsbeståndet ägdes länge av de båda storindustrierna.
Den kommunala bostadsstiftelsen Vallonbygden, som började sin verksamhet
år 1948, svarar nu jämte HSB, Riksbyggen och privata fastighetsägare
för bostadsbeståndet. År 1946 överlämnade Svenska Metallverken,
Finspångsverken och STAL gatumarken till kommunen utan vederlag
mot att kommunen i framtiden skulle svara för underhåll och nyanläggning
samt att bolagen fortfarande under 25 år skulle svara för den elektriska
distributionen. För att reglera centralortens utbyggnad och markanvändning
antogs 1959 en generalplan.
Så har bruket efter hand utvecklats till dagens stadsliknande samhälle.
|
|
|
 |