När
Risinge hade särskilda "banksöndagar"
Finspång och Risingebygden är sedan länge rätt väl
tillgodosedda i fråga om banker. För närvarande finns i Finspångs
tätort fyra banker med sex expeditioner förutom PK-bankens två
kontor. Det förefaller väl också envar helt naturligt, att nu
inom nära räckhåll ha ett bankkontor, sedan under senare år
allt fler serviceärenden för allmänheten har kommit att förläggas
till bankerna.
Den
egentliga bankrörelsens debut i Risinge ligger nästan exakt
100 år tillbaka i tiden och innan dess hade det stött på rätt
stora besvär för den, som ville placera en sparad slant eller
ta ett lån.
Visserligen kunde bruksarbetarna i Finspång under brukspatron
Carl Ekmans tid få "sätta in" sina eventuellt sparade slantar
på brukskontoret, där brukspatronen svarade för deras säkerhet
och även lär ha betalat ränta. Men detta slag av bankverksamhet
var ju inte för allmänheten och då Linköpings sparbank började
bilda sockenkommittéer runt om i länet kom på brukspatron Ekmans
tillskyndan en sådan kommitté till stånd även i Risinge på 1880-talet.
Detta blev emellertid inte någon bank i nutida mening med daglig
kontakt med allmänheten, utan kommittén sammanträdde och tog
emot sina kunder en gång i månaden. Det skedde i den s k sockenstugan
vid Risinge kyrka första söndagen i varje månad och närmare
bestämt en timme före gudstjänstens början. Allmänheten kom
då för att göra sina insättningar eller uttag, de enda transaktioner
som förekom, ty några lån fick inte dessa sockenkommitteér bevilja.
Ett uttag var för övrigt en tidsödande sak, eftersom man fick
säga upp beloppet en banksöndag och hämta pengarna på banksöndagen
en månad senare, såvitt man inte kunde göra upp med bankföreståndaren
att få hämta pengarna tidigare i hans bostad.
Den första föreståndaren var patron Ekmans dåvarande skogsförvaltare
Johan Karsberg, som med tiden efterträddes av lantbruksförvaltare
Fredrik Bagge. År 1910 övertogs befattningen av häradsdomare
Oscar Jonsson, som kvarstod till 1931, då verksamheten upphörde.
Denne berättade på sin tid för nedskrivaren av dessa rader några
minnen från sin tid som bankföreståndare. Han mindes att det
var bråda dagar dessa söndagar. Först hölls bank, sedan bevistades
gudstjänsten och därefter tog kreatursförsäkringsföreningen
emot sina kunder.
Det sysslades alltså mycket med timliga ting i samband med gudstjänsten
på den tiden och bl a berättade häradsdomaren hur gamle kyrkvärden
C.J Samuelsson i Ölstad, som var skolkassör en lång rad av år
till fram emot 1915, brukade betala ut lönerna till socknens
folkskollärare före gudstjänsten, sannolikt en gång i kvartalet.
Eftersom kyrkvärden i tjänsten hade att uppehålla sig i sakristian,
kom också penningaffärerna att göras upp där inne, vilket kyrkoherde
Svante Ekman så småningom fann något störande och såg sig föranlåten
att förbjuda.
Att det var särskilt gått om folk i kyrkan dessa "banksöndagar"
hade häradsdomaren, som själv var kyrkvärd under åren 1904-1908,
tillfälle att konstatera, men, till-lade han, det var rätt gott
om kyrkobesökare även "vanliga" söndagar på den tiden.
Banken anlitades flitigt och ett exempel ur en gammal insättningsliggare
visar att den 2 december år 1900 insattes i 169 poster 3.352
kronor. Så småningom hade emellertid nya förhållanden inträtt.
Östergötlands Enskilda Bank hade öppnat kontor i Finspång och
därmed kunde allmänheten på ett bekvämare sätt få sina bankärenden
uträttade, varför det i huvudsak blev uppsägningar i sparbanken.
En trogen kundkrets på ett 150-tal stod dock kvar till 1931,
då Norrköpings Sparbank övertog rörelsen. Förhistorien till
detta var den, att kommittén i Risinge begärde att få flytta
sin lokal från kyrkan till Finspång och hålla kontoret öppet
en dag i veckan. Detta ville emellertid inte Linköpings sparbanks
styrelse gå med på, dels därför att deras sockenkommittéer i
allmänhet blivit successivt indragna och dels eftersom Risinge
ansågs ligga inom Norrköpings sparbanks verksamhetsområde. Därför
kom sockenkommitténs kunder att överföras till dåvarande Norrköpings
Sparbank.
David
Eriksson
